Hejsan
Det är så att jag har en massa grublerier om en kille. Jag vet inte om jag är kär i honom men jag har någon sorts känslor. I alla fall tillräckligt mycket för att jag ska känna mig förvirrad och ledsen som läget är nu.
Så här är det. Att detta handlar om en kille som jag på sätt och vis känner ganska väl. Vi bodde i samma studentkorridor i ca två år. Båda var till en början singlar och det kändes som det var något mellan oss lite grann. Men det hann aldrig bli något, han träffade en tjej och jag en kille efter ett tag. Sedan flyttade han ifrån korridoren och flyttade i hop med sin tjej. Jag flyttade också och vi har inte sett varandra på 1,5 år. Jag fick reda på att han och hans tjej gjort slut.När vi träffades nu igen så var det hemma hos ett par kompisar och jag tänkte först inte så mycket på att han var där. Sedan lade jag märke till att han bara tittade på mig när han pratade och vi började skoja och "bråka" med varandra som vi alltid gjort. Vi hade hela tiden i korridoren ett lite speciellt förhållande och vi retades och gnabbades en hel del. Ibland verkade hans tjej svartsjuk, men jag vet inte.
I helgen träffades vi igen på en fest. Först var det middag och det blev så att vi satt och pratade en hel del. Sedan gick vi ut på ett uteställe och vi båda drack en del. På något vis hamnade vi i ett hörn och satt och pratade halva kvällen. Han la sin arm om mig och ibland höll vi varandras händer. Han pussade mig på kinden många gånger.
Sedan skulle vi gå och vi skildes åt. Jag kände mig alldeles varm i hela kroppen.
Kände mig sprallig i flera dagar. Visste inte vad jag skulle göra, kände att jag ville träffa honom igen. Jag är alltid väldigt ivrig av mig och lite impulsiv. Så jag ringde honom i går. Jag tror att han blev glad. Vi satt och pratade i kanske 1,5 timmar om allt mellan himmel och jord, det var trevligt.
Sedan höll batterierna på hans telefon att ta slut så det blev lite stressigt. Jag hade ju ringt för att fråga om vi kunde träffas, så nu tänkte jag måste jag säga något. Så jag frågade om han ville gå och fika någon dag. Han blev lite tyst sen sa han"...ja....eh...jo...det kanske vi kan....eh." Ungefär så. "fast jag vet inte vilken dag, vi kan väl höras" Och så var vi tvungna att sluta prata för hans telefon skulle dö.
Jag är olycklig för jag vet inte hur jag ska tolka hans signaler. Vill han inte träffa mig och tyckte att det var jobbigt att säga. Känner han sig pressad för att jag ringde och frågade så rakt på. Eller blev han bara ställd och lite nervös???
Kan inte tolka hans beteende. Varför ska alltid män vara så svåra att förstå?
Jag vet inte om jag gjort bort mig. Eller om jag förstört något. Skulle jag inte ringt? Var jag för på?
Var det bara för att han var full som han var så gullig med mig i helgen?
Vet att ingen kan svara vill bara ha lite sympati och att få skriva av mig.
Tack.
Författare till inlägg
