Olyckligt kär?

Tack Isa-Alise.

Ja, så kan det gå. Men jag glömde lägga blommor under huvudkudden. Men kanske gills det ändå inte om man somnar först kl 7 på morgonen, det kan väl knappast räknas som midsommarnatt?

Jag tycker att du skall ringa om du är intresserad av honom. Lycka till med sommarromansen!

Hej,
jag får se om jag vågar ringa till honom. Jag är så rädd för att det blir som förra ången. Jag är rädd för att bli sårad och besviken.
Dessutom tycker jag minsann att det är hans tur att ringa.
Det är svårt sådant här, ofta vill ingen vara den som tar första steget. Man önskar att den andra gjorde något. Det är ju enklast så.
Jag vill också gå och suga på karamellen lite och tänka på fredagskvällen innan jag ställs inför verkligheten, som kan innebära besvikelser.
Roligt att ni läser detta och stöder mig.

/flisan

Hejsan

Jag ringde till slut till honom. Men han var inte hemma, såklart. Ringde igen - inget svar. Då svor jag över att i princip 100 % av befolkningen har nummerpresentatör och det är därför omöjligt att ringa hur många gånger som helst. Jag kan inte tillåta mig det i alla fall. Så jag tänkte att jaha då kommer vi inte höras då, för han vågar säkert inte ringa mig. Så var jag ledsen en hel kväll. Men dagen därpå ringde han faktiskt. Jag höll på att sätta i halsen. Jag blev nervös och han lät också nervös, jag fick försöka hålla huvudet kallt och tänka på normala samtalsämnen. typ inte vad som hade hänt på midsommar.
När vi skulle sluta prata så frågade jag om vi skulle träffas och det blev samma svar som förra gången...eh...jag vet inte...eh. Ungefär. Jag sa att han kunde tänka på det och han sa att han skulle göra det.
Jag blev lite ledsen över hans svar fast denna gång hörde jag att han faktiskt lät ganska osäker kanske t.o.m. rädd på rösten. Kanske är det så att han inte riktigt vågar träffa mig?? Jag vet inte, det börjar verka så. För skulle han inte alls vara intresserad så skulle han väl inte ringt, tror jag.
Frågan är nu, vad gör jag? Väntar jag på att han ska ta initiativ eller vågar jag fråga igen? Jag börjar känna mig tjatig.
Går och tänker på honom mer än vad jag vill, det är irriterande....
Ska försöka skaffa mig andra saker att fylla mina tankar med.
Jag får väl se vad som händer, allting har sin tid som man brukar säga.

Du, Flisan! ligg lågt ett tag, avvakta och se....

Jag tror nog att han är osäker på sig själv, och vad han vill.

Men tycker du tillräckligt mycket om honom och han om dig skulle det vara konstigt om ni inte träffades.

För om han kan övervinna sin rädsla för en tjej, för vem vet, kanske han aldrig haft någon? Blev av med min svendom först vid tjugo år! Ni kommer nog att träffas.

Så därför kan han ha det lite svårt med tjejer!

Kram och lycka till! Nisse.

Hej Flisan!

Vill inte lägga sordi på stämmningen, men se upp! Var grymt förälskad i en kille för ett par år sedan som var som din pojke låter. SVÅR. Jag visste aldrig var jag hade honom. Ena stunden var han öm och tillmötesgående, för att i nästa sluta sig som en mussla. Jag fick jämt hålla på och föröska klura ut vad han egentligen menade och kände. Det blev ett spel. Jag kunnde aldrig veta med honom och det gjorde mig väldigt sårbar. Jag vill inte skylla honom för mitt insjuknande, men jag lades in för första gången i akut psykos, efter att ha datat honom den våren. Jag älskade honom så mycket, men hans sätt att ena dagen bekräfta och andra dagen avisa mig blev för mycket. Han blev inte det stöd jag behövde utan bara ytterligare en källa till förvirring, osäkerhet och saknad.

Snälla, Flisan. Förlåt om jag är pessimistisk och ser saker nattsvart. Din pojke är säkert jätte bra ( bara lite blyg). Jag vill inte måla fan på vägen men jag vet vad man inte behöver när man redan är skör, - En sådann som han jag mötte.

Lycka till och låt kärleken spira!

PS. Före att undvika ovanstående tycker jag att du ska ställa honom mot väggen. Du behöver inte fråga om han vill gifta sig med dig, men det kan vara bra att veta om han vill umgås och se vad ert tycke kan leda till. Min svåring kunde man nämligen inte prata med. Fick inga svar och förvirringen blev total. Min kärlek växte medan han beteende började göra väldigt ont på min arma själ.

Nu ska jag gå och ge dottern Sväva lite fruktpuree.

Vill ha uppdatering.