Självmord

Alltså... jag har självmordstankar nu hela tiden, och känner mig jävligt deppad. Vill bara hänga mig själv såfort som möjligt och bli av med skiten. Vad fan skall jag göra? Kan man gå till akutpsykiatrin när man väl är inne i systemet eller måste man få en remiss? Kan inte ha det såhär i två månader tills, tills jag träffar läkaren.

Jag vet hur det känns, väldigt jobbigt har varit i samma situation själv. Ofta så gör dom en bedöming om du kontaktar dom det vill säga hur seriös verkar du vara med dina självmordsplaner, ofta tyvärr på grund utav platsbrist så blir man hemskickad efter en dag eller två så var det för mig för ett par år sedan när jag började må dåligt och jag har även vänner som blir behandlade på samma sätt i dagsläget (vilka jag lärde känna från min vårdtid) det vill säga "om du skriver ut mig tar jag livet av mig."

Ändå blir dom utskrivna och hamnar i en ond spiral med självskade beteende och så vidare.

Ta livet av sig är inte en lösning, har man väl bestämt sig finns det ingen ångerknapp när det väl är gjort.

Men som sagt hoppas att du mår bättre inom en snar framtid, ring någon du litar på och prata av dig då kommer förmodligen allt kännas mycket bättre alternativt gå och lägg dig och sov det brukar lösa många problem.

Självmord är ingen lösning!! Eller åtminstone blir det en permanent lösning på ett tillfälligt problem! & vem vet vad som händer på "andra sidan" ? Det kanske blir ännu värre...

Du kan ALLTID vända dig till Akutpsykiatrin. De finns där 365 dagar om året 24 timmar om dygnet. Du skall definitivt söka om du har svåra självmordstankar!! Ett samtal med läkare etc kan faktiskt hjälpa och du kan få hjälp med medicinering. Är du riktigt risig kan du bli inlagd men detta är inget man kan räkna med eftersom det är svår platsbrist.....

Pratar själv av egen erfarenhet och Idag är jag glad att jag lever....
Tar en dag i taget.....

Önskar dig bättring av läget och Tveka inte att söka dig till psykakuten om du känner att du behöver akut hjälp!!!

/vnv

ak,

Ok, vad vill du bli, när du blir stor? Själv blev jag en misslyckad filosof, som alla ifrågasätter om man har ngt riktigt i skallen. Tankefel pga att man inte läser in texten utan reagerar intuitivt på första bästa som inte stämmer med helhetsbilden, man hakar upp sig på det oväsentliga.
Till slut har du så mycket i hårddisken, att du kan dela med dig av gigabytes till höger och vänster. Då finner ngn annan dig intressant, var säker på det. Man kan inte ha några förväntningar på livet, man får verkligen slita för brödfödan!

hej ! känner igen mig ganska maktlös när själen styr kroppen utan vi själv tänker så plågas vi....har ingen lösning mer än du ska göra som du känner alltså vänd dig till psykakuten så fort tankarna kommer skriv lappar om vad du har i huvet sen ta det med läkaren har själv vänt mig till psykakuten för tre veckor sedan där blev jag bra mottagen blev inlagd o medicinjustering som hjälpt mig men jag va nära så ge livet chansen åk!! har du nån att ta med dig så gör det som stöd!!tillsammans e vi starka!lycka till vingklippt borderline

Jag tror att något har gått sönder. Det går upp och ner hela tiden. Nu känns det lite lättare, men fem minuter senare så kastas jag in i helvetisk ångest och nästan katatoniska tillstånd då det står helt still i huvudet. Det är fem minuter hit och fem minuter dit. Kan knappt koncentrera mig då det antingen är fullt med tankar i huvudet eller helt tomt, kan inte känna någon glädje längre. Känner mig som en jävla robot som styrs av någon annans känslor!