Självmord

På en skala 1 till 10 så är självmord i de allra flesta fall rent egostiska, lever man i sverige har en hel familj, eller åtminstonde folk eller djur som tycker om en för den man är så är betyget en solklar TIA!

Spelar ingen roll ifall det inte är någon som behöver dina tjänster, sådant är inte jämförbart med ett människoliv.

Klart det kan finnas fall, då självmord gjorts utav välvilja för att någon annan ska få leva. Ofta handlar det förmodligen, oftast då om tillgången till mat, och den som gör det's barn/syskon/föräldrar.
Självmord, är patetiskt sök lite på nätet o se vad folk tycker om människor som tagit livet av sig som tex. Du verkar vara en sådan som bryr sig om vad andra tycker oxå, annars skulle du inte skriva här eller har jag fel?

Ditt humör verkar vara på bottennivå just nu iofs, stackare..

Du gör som du vill e klart. men du lär ångra dig

Att skjuta upp det hela pga att det finns saker att göra är i sig en god idé. Att sätta ett fixt datum är däremot inte alltid klokt. Det visar sig ofta att mer praktiskt behöver ordnas än man först tror. Det är också en god idé att tala och förbereda dina anhöriga ordentligt och inte underdriva dina känslor. De måste verkligen förstå hur beslutsam du är. Och du måste förklara för dem logiken i det hela. Kan du inte övertyga dem är dina argument antagligen inte tillräckliga. Och om du tvekar ens ett ögonblick under den här perioden (eller såhär i början av processen önskar att de reagerade starkare och med mer ledsnad, eller att psykiatrin skulle reagera starkare) är det mycket starka indikatorer på att du inte alls vill ta livet av dig. Och då får du ta och lov att låta bli. Utan ta emot hjälp. Och göra varenda ansträngning du bara kan för att bryta de negativa spiralerna.
Kram/SylviaP

Jag har ju desperat försökt att få hjälp hur länge som helst. Varenda gång jag talar med psykosteamet (vilket är flera gånger i veckan) säger jag att jag känner en enorm tomhet och vill bara ta livet av mig. De säger bara "ja, men då kanske man får diskutera en eventuell ny behandling med ECT". Jag förstår inte varför jag skall acceptera detta dröjandet hela tiden när jag behöver behandling nu. Just nu är jag så nere man kan bli, och de nonchalerar det. När en läkare senast frågade mig om jag hade självmordstankar erkände jag mina planer och hur jag tänkt gå till väga. "Jaha jaha" säger han och skriver någonting i blocket och avslutar mötet.

Psykosvården är åt helvete, jag har slutat ta min medicin så att jag blir inlagd igen och får rätt behandling. Tydligen måste man stå på spåret och vänta på tåget eller vara psykosnära för att psykiatrin ens skall reagera.

Dumma jävla idioter är vad de är som inte vill hjälpa mig, de vill bara förstöra för mig och se mig gåå ner mig själv så jag till slut tar livet av mig.

Du säger själv, att du behöver hjälp. Ring och fråga hur du ska ta dim medicin, tror man kan ha en telefonkonferens? Misstänker dem att du är suicidbenägen så blir du inlagd med övervakning som följd. Men det är inte dit du ska sikta utan skjut högre upp, nonchalerandet av dina känslor ska du inte behöva ta, du lär nog inse så småningom vad vi säger? vilket fantastiskt liv det är trots att ala härl har sina helveten!

Det finns ljusglimtar, glöm det att psykiatrin ska fatta att du har slutat med dina medicinintag, utan se hellre vad du har behov av, lyssna på SyviaP där hon säger att du ska se bortom dina fixpunkter och försöka motargumentera dessa tankar.

Det kanske inte är så lätt alltid att få hjälp just nu, eftersom det är julhelg och många är därför lediga. Men om det krisar, så tycker jag att du skall inte tveka att söka hjälp. Om du slutar med medicinen så kanske du kommer att må ännu sämre, om det blir så tveka inte om att börja medicinera igen. Försök att glömma det där med självmord. Tänk vad ledsna alla här skulle bli om du gjorde det. Hoppas att det löser sig för dig på ett bra sätt!

Ak000,
Bra att du skriver :!: , vi känner med dig allihop. Psykvården kan vara skit ibland, men du får inte dö pga slapp och slö psykpersonal! Finns det någon som kan vara med dig just nu? Går det att göra ett schema med sällskap och aktiviteter med din familj för de närmsta dagarna. Du ska inte vara själv i en lägenhet t ex. Kan någon i familjen tänka sig att läsa vad du skrivit på tråden så att de förstår hur uselt du mår? Har du någon som helst vettig psykperson att kontakta?

Jag förstår logiken i att du slutar ta medicin. Men kan du få till ett schema med din familj är det bättre. Kan din familj kontakta psykosmottagningen någon av dem närmsta dagarna och insistera på en plan uttänkt ihop med någon psykiater som förstår behovet av samtal NU. Ibland kan dåliga spiraler vändas eller hejdas om det finns en handlingsplan att följa. Om ni bara kan klara av akutläget nu så rekommenderar jag dig att ihop med din familj och vården utarbeta en konkret beredskapsplan för när det skiter sig nästa gång. Och hjälp också med viss struktur på längre sikt. Jag lovar dig, det går nästan alltid att göra någonting. Det går!!!
KRAM i nöden/SylviaP