Tycka om sig själv

När jag gick upp i vikt så fick jag ett självförakt. När jag såg mig själv på kort så var det skrämmande. Har nu gått ner 11 kilo med hjälp av motion och mår bättre. Jag tror ingen tycker om sig själv till 100 %,men man kan ju vara egenkär ändå. Min psykolog säger att självförakt blir allt vanligare bland unga män och kvinnor. Man ska vara så jävla mycket i dagens samhälle. Man måste nog släppa alla krav och bara vara.

kgu skrev: Dalai Lama skrev att överdrivet självförakt/självhat kan bottna i en överdriven egenkärlek. Det kanske inte alltid är så,men ofta...

Om att tycka om, älska, om att vara... Det är ju också väldigt existentiella frågor och mer än tecken på en eventuell depression.

bara vara är viktigast, att vara sig själv, men det tar en livstid att lära sig det. Med ödmjukhet inför livet, sig själv, för andra, med respekt och ödmjukhet. Jag tror att alla gör så gott de kan, jag vill ialla fall utgå från det, och ska man förändra något så ska man börja med sig själv, men med små steg utan att klandra sig själv. Jag tror också på att göra saker. Försöka skapa nya vanor, nya tankesätt. Tror mer på terapi än mediciner. Mediciner kan vara stabiliserande och visst dämpar de symtomen, men antidepressiva... har hört att det är rena sockerpiller. Man ska aldrig ge enbart medicin, det behövs mer, samtal, stöd, vänner, sysselsättning. Se till helheten.

/Sofie

kgu skrev: Tycker man inte om sig själv så har man svårt att tycka om andra.
Dalai Lama skrev att överdrivet självförakt/självhat kan bottna i en överdriven egenkärlek. Det kanske inte alltid är så,men ofta. ...

Måste tillägga, glömde vad som talade till mig i citatet här ovan...
Jag är inte helt säker på att man inte i viss mån faktiskt kan tycka om andra även om man inte tycker om sig själv. Det ena utesluter inte helt och hållet det andra. Tror också att det är lättare att tycka om andra, just för att det är så litet man vet om den andre, hur den har det på insidan, ofta går då att tycka om över till en slags avundsjuka eller beundran. Varför har vi idoler?

Det som jag känner igen från min egen sjukdom (den manodepressiva komponenten) är att när jag är mycket svårt deprimerad hatar jag mig själv och när jag blir hypoman så går pendlen över till motsatsen, att överdrivet framhäva mig själv. Att tillfriskna handlar om att hitta balansen, att ha ett självförtroende som finns där hela tiden, utan att vare sig hata sig själv eller överdriva sin betydelse. Så visst håller jag med Dalai Lama... "överdrivet självförakt kan bottna i överdriven självkärlek... " DEt är som två sidor av samma mynt.

/Sofie