Skam och skuld i samband med psykos...

Detta ämne kan ha varit uppe förut, men jag tar upp det iallafall.
Man gör en hel del "tokiga" saker när man är i psykos.
I mitt fall gentemot t.e.x grannar och samhället i övrigt på olika sätt.
Endel minns kanske inte så mycket, men jag tillhör de som minns det mesta från dessa episoder.
På gott och ont bör tilläggas.
Eftersom jag läst någonstans här förut att någon flyttat till annan ort p.g.a skamkänslor,
tycker jag att det vore intressant att allmänt få veta hur ni hanterar/hanterade detta.
Hade gärna använt mig av flyttlösningen själv, men har anmärkningar hos hyresvärden.
Dessutom spelar några andra faktorer också roll.
Den psykos jag syftar på i mitt fall är ca 2år gammal.
Jag bad om ursäkt i de fall detta var möjligt, men skammen finns självklart fortfarande kvar.
Har ni erfarenheter och tips kring detta, vore det intressant att få veta hur ni har hanterat
en liknande situation.
?

Två gånger har jag flyttat till annan stad efter att ha gjort bort mig vid psykos. En gång utbröt psykosen
på arbetsplatsen. Efter det räknade inte arbetskamraterna med mig längre. Så småningom utmynnade det
i sjukpensionering. Ekonomiskt har jag klarat mig men inte socialt.

Jag tycker att man skall se det så att det är inte du, som gjorde det utan sjukdomen. På så sätt slipper du skulden själv. Sedan kortvariga saker brukar inte folk bry sig så mycket om. Det är värre om man spelar hög musik varje natt i några veckor.

Det kan vara ett problem om många påpekar eller kommenterar det. Men det beror också på vem det är också. Vanliga människor kan vara mycket konstiga också.

Antagligen tar man saken på större allvar än vad omgivningen gör och som sagt folk irriterar sig mest på folk som ständigt beter sig störande.

Hej,

Jag har haft så många psykoser så jag tappat räkningen. Det är de på senare tid jag har minnen från. Från förr i tiden kommer jag bara ihåg fragment. Men det jag gjort nu de senaste gångerna så kan jag gå och tänka på det ibland och då skäms jag så jag mår dåligt. Jag tror inte jag kan berätta ens för min psykolog vad jag gjort och sagt. Hur ska jag förhålla mig till detta? Någon som har något tips och då inte det att det var sjukdomen som gjorde detta...

Hej igen!
Det är det som är problemet att man gör bort sig vid psykos. Man kan förstöra
hela sitt sociala sammanhang. Det enda är att ta sina mediciner för att förhindra
återfall.

Det som jag förstört är ju mitt arbetsliv och att jag numera inte har någon som helst yrkesroll. Men jag håller med att man kan förstöra hela sitt sociala sammanhang. Har gjort det delvis, men har också valt bort vissa relationer pga att de varit destruktiva.

Apropå medicinering, så är det min högsta önskan att bli fri från mediciner. Men jag vet inte hur man gör.