Jag har försökt ta mitt liv. Man skadar dom som älskar en och dom som bryr sig så jävla mycket av att göra det. Jag vaknade upp på psyket och visste inte om jag levde eller var död och såg hur rädda min familj var.
Gav mig tid att tänka på vad fan jag hade gjort och kommer aldrig göra det igen, kan inte såra folk så.
Nu säger jag detta när jag samtidigt idag har tänkt på att ta mitt eget liv därför jag lever med konstant jävla ångest och social fobi när jag väl är "frisk".... Men kommer inte göra det.
Jag tänker antingen lida eller leva så länge jag kan, för bra stunder kommer tillslut.
Ofta är det depression som ligger bakom självmord. Läs gärna denna nyhet:
[url:1ec335v8]http://www.viska.se/index.php/sjalvhjalp/1316-rad-vid-sjaelvmordstankar[/url:1ec335v8]
Jag tycker ju att man ska få diskutera det jobbiga som självmord är. Jag fick smaka på det som anhörig och vill inte skada mina nära och kära, därför väljer jag livet. Hoppas jag...
Visst önskar jag att få dö, men någonstans inom mig vill jag leva. Annars hade jag gjort slut på skiten för länge sedan. Fast att plågas i flera år innan man tar steget är inte okej.
