Så är det, Geta. Är det nåt med blicken? Hållningen? Jag köpte en sak i veckan och det var två bakom disken som var jättekonstiga mot mig. En full kvinna sa till min kompis att han antingen var narkotikamissbrukare eller stod på mediciner. Han tar mediciner. Mysko. Jag försökte beställa en öl på en pub för några år sedan. Den kvinnliga bartendern sa att hon "inte vågade" servera mig. Detta var på dan eller tidig kväll. Hade hon tyckt att jag var för berusad för att få mig en öl hade hon väl sagt det. Inte var jag full.
Av myndighets personer korrekt by the book, grannar säger inte så mycket, tror de har ganska mycket fördomar, men inte något agg till mig. Men alla grannar hälsar och lyssnar på vad jag har att säga, istället är de mycket nyfikna, men jag känner att de har respekt för mig och ingen behandlar mig inte dåligt utan är goda grannar och kompis med mig.
Det har hänt att myndighetsfolk har pratat med mig som om jag vore iq-befriad. Skulle gissa att det beror på autismdiagnosen som jag felaktigt har fått i vuxen ålder.
Tycker jag behandlas som dum och stort barn. En del av mig är svag, men jag är inte dummare än andra för det. Känner att jag behöver hävda och stå på mig hela tiden. Jobbigt.
En hel del av de som kommer i kontakt med psykiskt sjuka är falska, det stör mig faktiskt. De ska prata så mjukt och vara så förstående. Jag tar hellre en direkt otrevlig människa, som han som sa åt mig att lämna hans kiosk när kompisen och jag var där för att tippa.
