Jag föreläser och går på IMR. Jag är öppen men i vissa sammanhang. Familjen vet vad jag har men tror inte släkten vet det. Skit samma, de har aldrig frågat eller intresserat sig. Det är tabu.
Jag är väl sån som blurpar ur mig att jag har en psykossjukdom alldeles för fort. Sen mår jag dåligt när jag berättat. Det finns saker man berättar för bekanta, annat för vänner och familj och vissa saker är bara mellan oss och Gud.
Jag trodde att min förra kp fick reda på min diagnos när han blev min kp, vilket han tydligen inte fick. Han blev förvånad när ja sa att ja har schizofreni. Han sa att det inte märks på mig o att han aldrig kunnat gissa de.
