Fan va jag känner igen mig i dina tankar.!!Idag lever jag å är jävligt glad för det.Har det dömysigt med en kille som förstår sig på mig å vänner som har min sjukdom.Men -97 hade jag bestämt mig för att allt var hopplöst.Fick pillerhjälp på ett spanskt apotek (typ prozac) å blev bättre.
Sök akut är mitt råd.Ta en taxi till akutpsyk där du bor,så kan de säkert hjälpa dig så att du inte känner dig på det viset!!!!Hoppas att du redan känner dig bättre.
En låååååååååång kramis!
Jennihäxan
Tror du på gud? Be om hjälp innan du går och lägger dig så får du kanske svar i en dröm som du kommer att vakna direkt efter.
Jag har drömmar som jag har drömt under natten som jag tror på och som ger mig hopp, dom håller mig uppe medans allt känns hopplöst...
Jag har oxå en jättebra läkare som jag snackar med 45 min 1 g per tredje vecka... senast drog vi ut i skogen, jag skrek av mig och grät-saknar min mamma som dog när jag var nästan 10... Försök att få terapi med någon bra person... Stora kramar på dig vännen