Asperigirl! Jag skrev denna i tråden Självmord! Vet inte om du läst den1
Kan du ta till dig den så gör det!
Asperigirl! En gång i tiden funderade jag under en psykos på att ta livet av mig! (Har iofs gjort det fler gånger)
Jag gick upp Älvsborgs bron i Göteborg. Jag satte mig på en utav balkarna mitt uppe på bron. Den ser absolut inte likadan ut nu som då! De balkarna har på något mystiskt sätt försvunnit. De sträckte sig en bra bit utanför räcket och det var precis tillräckligt med plats för att sätta fötterna på, för att kunna gå ut på dem. Där satt jag och dinglade med benen och funderade på om jag skulle hoppa, eller inte! Jag resonerade som så, att är jag en ond människa skall jag ta livet av mig genom att bara luta mig framåt och falla ner!
Men, jag tänkte som så! Bron finns ju alltid kvar!
Så jag kan ju ge mig själv några år för att se om det hela blir bättre, och om jag kan möjligtvis bli en bättre människa! För jag tänkte, jag kan ju gå tillbaka och hoppa en annan gång!
Ännu har jag inte gjort det, utan jag reste på mig och spatserade på en höjd som jag helt enkelt har rysningar över vad jag gjorde, för där fanns inte ett enda skyddsnät överhuvudraget!
Det ända jag hörde när jag gick därifrån var inuti min skalle någon som stönade högt inom mig!
Det var nog jag själv (mitt alter ego eller en skyddsängel)som var med mig i den stunden!
Jag är idag glad och oerhört tacksam för att jag i den stunden inte tog mitt liv!
Bad Kharma! Kan bara säga att i varje liv jag levt efter att jag skulle ha gjort det skulle jag kommit till exakt samma punkt i tillvaron tills jag lärt mig, att inte ta livet av mig!
Vi lever en kort stund i evigheten och livet är en gåva som vi har att förvalta!
Vi får göra det bästa möjliga av våra liv, helt enkelt göra så gott vi kan!
Trots alla svårigheter är livet värt att leva!
Kram på dig Asperigirl! Nisse
