18 år

jag håller på dig!

va bara ärlig med allt hur det än ser ut,för det kan ju som sagt va en början till en psykos.
jag kände det som du känner,ingen ork,luktar död(som jag tycker är rätt ovanligt,har inte fattat att det faktist doftade så).men som sagt säg precis allt du känner.jag blev inlagd första gången lite för sent för att jag ville klara mig själv och inte bli inlagd.min terapeut frågade mig en gång om jag inte ville bli inlagd,men jag sa nej.jag klarade inte mig länge efter det.jag var som du orkeslös,orkade knappt något ,men jag gick ut med hunden min trots allt men det blev inga mils rundor som vanlugt,utan bara rasta en stund bakom husen.men mina föräldrar var så snälla och tog hand om henne när jag blev inlagd.gissa om hon blev glad när jag kom hem sen...


så jag säger va ärlig med allt du känner så kommer du bli bättre fortare.
kram ! :lol:

tack tanne för ditt svar jag skriver på måndag och berätta hur det har gått...

ja, gör det jag är här på måndag för och läsa hur det gått för dig!

jag håller på dig nu! <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

så... nu är jag ensam. sista mötet på BUP har vart. jag berättade. men skyllde även på att det säkert bara är stress som gör det, att jag bara är extra känslig just nu.

och nu kan jag inte sluta gråta. jag gråter. det tar timmar innan jag tar mig upp ur sägen och jag har ingen aptit. om ingen tvingar mig så äter jag inte.

och jag är rädd.

Så nu har du haft ditt sista möte med BUP och du berättade. Vad bra!
BUP måste väl överföra dig till vuxenpsykiatrin på något sätt. De kan väl inte bara lämna dig vind för våg.

Att gråta kan vara jätteskönt om man kan det. Det är inte själva gråten som är det svåra utan den kan vara avslappnande.
Försök äta och dricka det lilla du kan!

white_light!

jag väntade på ditt svar här igår.jag skrev att du nog borde va ärlig,men det var inte jag heller första gången innan min första psykos,men det är inte så lätt heller,det vet jag.
jag gick runt och va rädd helatiden och magrade mer och mer tillslut kunde jag knappt stå på benen.

jag tycker du ska kräva att få komma till vuxenpsykiatrin för det har du all rätt att få göra,så som du mår nu.är orolig för hur det ska gå för dig,för jag tror inte du kommer klara dig så här länge till.

jag håller på dig,och att du söker den hjälp du har rätt till,att det ordnar sig gör dig.

kramar