18 år

Jag pratade med min psykolog. Tackade nej till inläggning, dumt nog. Vi bestämtde (i onsdags) att han skulle ringa på fredagen för att höra hur jag mår. Och han ringde men jag vågade inte säga något.

Sanningen är att jag mår hemskt. Jag hör saker, ser saker, känner saker... det luktar död och rösterna lämnar mig aldrig ensam.

Jag tänker på självmord hela tiden. Tanken vill inte försvinna.

Usch... vet inte varför jag skriver, som alltid, men jag bara måste...

Sök hjälp... det finns hjälp att få... mediciner som lindrar och får bort självmordstankarna och rösterna... var inte rädd för att söka hjälp... det är värre att gå med dina besvär när de är så svåra...

Du är värd att få hjälp, värd att få må bra...

Jag provade att ringa tillbaka till psykologen, men nu är det ingen som svarar. Det känns... hemskt. Jag ska visserligen till mitt sista möte med honom på måndag. Så jag kan ju berätta då. Eftersom att han inte jobbar på helgen. Men jag är ändå rädd... två dagar är en otroligt lång tid när allt är såhär.

Tack Isa-Alise för ditt svar

Hoppas att du klarar dig till på måndag. Har du någon annan som du kan prata med t.ex. föräldrar eller kompisar? Ofta kan sådana här saker förbättras bara man får tala med någon om det. Grattis i efterskott på födelsedagen förresten!

det låter som en begynnande psykos.så var det för mig innan min första psykos bröt ut. hoppas det ordnar sig för dig på något vis för så här ska du inte känna dig.det är inte normalt.

Tack Admin

Jag har en kompis över internet som jag kan prata med. Vi brukar prata i telefon ibland oxå. Men jag vill inte lägga för mycket av mina problem på honom heller, det är så lätt att det blir för mycket. Ingen ska behöva höra allt ensam.
Den här helgen är jag ensam hemma, så inga föräldrar att prata med. Jag har försökt prata med min bästis, men det gick bara inte. Orden fastnade.
Än så länge har allt gått bra. Har katterna och de andra djuren hemma som sällskap.

Fast egentligen önskar jag att jag inte hade alla djuren själv eftersom att jag inte kan ta hand om dom så bra som jag skulle vilja, jag har ingen ork. Och jag kan ju knappt ta hand om mig själv så hur ska jag kunna ta ansvar för 13 djur?? Det känns knepigt, men någon måste jue ta hand om dom.

Tack tanne för ditt svar Jag har aldrig haft en psykos så jag vet inte... det är väll något en läkare måste bedömma. Men jag ska försöka vara så ärlig som möjligt på måndag (känns som att det vore bäst) så får vi se vad dom på BUP säger.