God morgon ångest. Igår pratade jag med mobila teamet och de föreslog att jag skulle komma in för bedömning av en läkare men jag sa nej, jag måste vara hemma. Imorgon ska jag börja jobba i en vecka framåt på pappas jobb för att de är för få i personalen och det är högsäsong och jag orkar egentligen inte, men jag måste för pappas skull.
Jag har suicidtankar till och från, men jag kan inte ens dö nu när jag måste hjälpa pappa. Annars kommer han dö av stress. Jag mår "inläggningsdåligt" som jag brukar kalla det, men det är verkligen inte rätt läge att må så. Nu har ångesten lättat en smula efter att jag rispat mig och brännt mig på cigaretten, men jag är rädd för att jag ska göra mer, farligare saker. Jag är rädd för mig själv. Mitt största problem är att jag vill leva men att det inte går, om jag bara gav upp så skulle allt bli så mycket bättre och ångesten skulle inte längre sluta sig runt mig som en hög tegelmur.
Jag är ledsen, trött, arg och full av ångest. Jag klarar inte mycket mer.
