Dagar som denna...

ja, du kan kolla efter lokalföreningar på RSMH:s hemsida också. tror det är <!-- w --> www.rsmh.se <!-- w --> eller nåt.
Hur pass "sjuka" folk är på RSMH varierar nog från förening till förening. Men du kan ju smita förbi och kolla in det, trivs du inte är det ju bara att gå igen.
Det finns iallafall inga "krav" på att du ska vara supersjuk eller nåt för att vara där. Alla som haft erfarenheter av psykiatrin är välkomna.

Tycker iallafall att du var bra som försökte kämpa emot skärimpulsen. Försök "ta dig upp på hästen" igen, nästa gång fixar du det! Man lyckas inte varje gång, så är det.
Men det är nog mycket av din vakna tid som du inte skär dig på, där du lyckas hålla tankarna på annat håll? Stirra dig inte blind på snedstegen nu, utan jobba vidare.
Tråkigt att din pappa reagerade som han gjorde. Han skulle veta hut! Samtidigt verkar du medveten om att du även skadar andra genom att skada sig själv, det är insiktsfullt, tycker jag.
Du kommer greja det här, jag tror på dig.

Försök med att hålla en isbit i handen tills den smälter istället för att skära dig... eller att ha en gummisnodd runt handleden, spänna den och släppa den... det gör ont, men skadar inte... eller distrahera dig med något... lyssna på musik, eller måla... akvarellmåning fångar min uppmärksamhet totalt... kanske det kan fungera för dig också...

På tal om att besöka RSMH och att eventuellt vara för frisk.
Det kan vara en fördel om alla inte är svårt sjuka samtidigt som går till RSMH.
Det är inte farligt att besöka en RSMH-lokal några gånger för att se om man trivs

Tack för era svar. Jag kämpar, men min vilja sviker. I och med mina humösvängningar kan saker helt plötsligt inte spela någon roll och jag blir jättenere och gör mig själv illa. Det är som att jag förlorar all kontroll. Jag är så ambivalent, jag kan bestämma mig men sedan ångra mig och bestämma något annat och det är jättejobbigt.

Jag såg att RSMH har målarverkstad i Umeå, det vore något för mig. Kanske kan jag be om aktivitetsstöd från försäkringskassan för att betala bussbiljetterna eftersom det är ganska långt dit men att det är det närmaste stället där de har verksamhet.

Tack för tipsen Isa-Alise. Målning gillar jag jättemycket, måste bara ta hit mina vattenfärger. När jag var på behandlingshemmet hade jag mest utbyte av målningsgruppen.

Fick du dialektisk beteendeterapi, när du var på behandlingshemmet? Det brukar användas vid borderline, där man ofta har problem med humörsvängningar också. Trodde de inte att du hade borderline eller var det bipolär?

Nej, på behandlingshemmet hade vi vanlig samtalsterapi. Vi skulle göra något DBT-aktigt eftersom jag bad om det, men personalen hade för lite kunskap om det så det rann ut i sanden.

På papper står det ångestsyndrom UNS, och min utredning sa borderline men saken är den att jag fortfarande är så pass ung med mina 20 år att den diagnosen inte är satt. Det var också tal om biopolär 2, men det är inte heller fastställt och utredningen jag gjorde sa egentligen inte mer än att jag inte lider av ADHD.

Alla dessa benämningar är jobbiga och man ska inte hänga upp sig på diagnoser, men jag tror att jag behöver en diagnos som säger mer än den jag har nu för att kunna få rätt hjälp. Det vill bara inte ge med sig, jag mår sämre och sämre...