- Inlägg: 1151
Självskadebeteende
- Aspergergirl
- Författare till inlägg
- Offline
- Hedersmedlem
På vilket sätt tror du att Leponex kan ha effekt? Dämpar det ångest bättre än t ex Zyprexan som jag har nu? Tyvärr tror jag inte det är någon medicin som jag får även om jag ger förslag om det.
Ja, jag skulle ju kunna slänga rakbladen.... men ändå inte. Det ger mig en viss trygghet att ha dem tillgängliga, en felaktig trygghet; jag vet. Jag vågar inte slänga dem!
Gruppboende har jag funderat mycket över. Som det är nu bor jag ju ensam i en lägenhet men har tillgång till personalen på ett gruppboende. Personalen kommer nu hem till mig två gånger om dagen. Det är med tätare intervall nu än tidigare. Jag får också ringa eller komma till gruppboendet när jag vill. Så jag tycker nog att jag har bra insatser som det är nu och jag vill (tyvärr?) inte flytta till gruppboendet helt och hållet. När jag mår bra så trivs jag i min nuvarande lägenhet. /A
Aspergergirl skrev: Problemet med mig är att jag har tappat motivationen. Jag bryr mig inte längre om jag får armarna fulla av ärr. Jag skar mig inte på tre månader tidigare i somras (april-juni) då jag mådde bra. Men nu, nu har jag dråsat i backen igen och skär mig var och varannan dag. Jag har strategier för att hindra skärandet som jag och min psykolog har arbetat fram. Exempelvis hålla isbitar i knuten hand tills de smälter, dra och släppa gummiband runt handleden, ta en riktigt varm eller kall dusch, ta en promenad m.m. Problemet är att jag inte följer strategierna. Jag måste få hjälp med att följa dessa strategier på något sätt. Hur har jag ingen aning om. På onsdag ska jag träffa psykologen och då ska jag föra detta på tal. Måste få hjälp på något sätt för jag reder inte ut det här själv. Hur gör man när man tappat motivationen till att försöka?
Jag har i alla fall inte skurit mig varken igår kväll eller idag. Det är ett steg i rätt riktning. Hoppas bara att jag kan stå emot några dagar. Då är det nog lättare att ta sig ur det här skärberoendet. /A
Kanske kan du göra en rutin av det... så fort du känner stark ångest gör du vissa saker som avleder ångesten... alltså innan skärimpulserna dyker upp... det kan vara att ta den där varma duschen och sen sätta dig i soffan invirad i en skön filt med en kopp varmt te...
Försök att hitta något annat sätt även om det är svårt.
Tvinga dig att tex göra situps eller gå ut och gå.
Ingen kommer att belöna dig för det blod du förspiller.
- Mammas son
- Offline
- Guldmedlem
- Inlägg: 451
Att Leponex minskar risken för självmord kan jag också köpa. Men enbart vid psykos. Det är ju bara effekten vid psykossjukdomar som Leponex gör bättre än Zyprexa. Många depimerade personer får numera också neuroleptika. Oftast Zyprexa, Risperdal eller Abilify i väldigt låga doser (typ 0,5-1 mg Risperdal, 2,5-5 mg Zyprexa eller 5 mg Abilify). Jag tror inte att effekten för dessa patienter hade blivit bättre om dom istället fått Leponex i samma dos räknat efter effekten (den som säger att 1 mg Haldol motsvarar 3-5 [beroende på källa] mg Zyprexa).
Dessutom är det en betydligt krångligare medicin med alla blodprov, och hos vissa landsting krav på inläggning för att få.
Hade Leponex haft en [i:27a3eqgd]generellt[/i:27a3eqgd] sänkande självmordsrisk så hade alla psykpatienter fått den. Men nu används den på [i:27a3eqgd]väldigt strikt[/i:27a3eqgd] medicinsk indikation, jämfört med Zyprexa och Risperdal som ibland kan ordineras på (alltför) [i:27a3eqgd]vid[/i:27a3eqgd] indikation.
Sedan är det sällan självskadebeteende i form av skärande blir livshotande. Oftast är det väldigt ytliga sår, som kan behandlas genom suturering eller tejpning (mycket sällan som en regelrätt operation behövs).