Frisk?

Bipolära klarar ofta att ha ett jobb.
De brukar ofta ses som en tillgång på en arbetsplats
i sina bättre stunder.
Bipolära brukar också ofta klara att ha relationer och
barn.
Bipolära lever oftast ett mer "Svenssonliknande" liv
än vad schizofrena gör.
Dessutom tror jag inte att bipolära blir så diskriminerade
och ställs utanför samhället i samma grad som
schizofrena.

Bipolära pekas inte ut i media så fort något spektakulärt
brott har begåtts. Det brukar däremot ofta vara fallet
för schizofrena.

Men du Geta..inte kan vi hålla på och diskutera sjukdomar på det här viset, vi lägger ned och hittar nåt snällare. :

Men ett litet ord avseende mig själv:
Klarar inte relationer, misslyckas med jobb, med studier mm
Jag har flera gånger släppt taget, enklaste vägen, men gör inte så nu. Den tuffa vägen är, för mig, att försöka fastän det handlar om vita knogar. Trots att det inte brukar fungera så provar jag i min enfald igen.

Men jag tycker att många av er med andra diagnoser
klagar så mycket hela tiden......!

Hur menar du?

Gnäller över "idag är jag less, glad, s-tankar, deprimerad osv"
Menar du så?
Antagligen så har du rätt i det men det är nog ..jaa nu ska jag tala för mig själv: efter ett långt liv med till och från missbruk, förstörd ungdom, övergrepp, mitt eget utanförskap och märkliga beteende så känns det legitimt att äntligen få gnälla. För egen del så har det kommit med diagnosen.
Det är kanske patetiskt att tycka att en diagnos på psykisk sjukdom är en lättnad men att äntligen förstå, en förklaring och slippa tro att man är värdelös; det var värdefullt för migt!
Jag själv har ett enormt bekräftelsebehov, behöver bli sedd och är kanske därför extra gnällig.

Men du har rätt iofs, "vi" klagar mer.

Mina ord räcker inte alltid till. Detta nedan är kopierat från SvD:s artikel om depressioner, länken i ämnet Svd under allmän diskussion.




Det finns grader av depression - från lindriga till dödliga. En lindrig depression är svårt, men ändå inom det normalmänskliga. En svår depression är att knappt orka gå eller sitta, att förlora lukt och smak, ha värk, aldrig kunna vila ett ögonblick. Det pågår i månader, ja i år. Det plågsamma nuet, de svåra minnena bakåt som faktiskt verkar stimuleras (?!) och hopplöshetskänslan inför framtiden. Då är det övermänskligt svårt.

Bra mänskligt stöd ger den som förstår graderna i helvetet.