Jag själv är ju ordblind (som dom flesta) så det rör till sig när man träffas många, jobbigt att hänga med, jobbigt att höra allt, jag blir trött, men det blir dom andra också... jag har själv funderat på att gå med i HRF, hörselskadades riksförbund, för att där få lära mig teckenspråket, och även då lära känna andra som kan vara tydliga när dom talar, så att jag SER vad som sägs... jag kan inte lyssna på någon som bara mumlar eller bara pratar utan att knappt röra på munnen, och ingen mimik heller, jag SER inte vad den säger då... så HRF tror jag är en bra väg att gå har jag funderat på.
Mobbing på arbetsplatser, det är ju jättevanligt... dom flesta som jag har varit på, har krampat och hållit håårt i sina skrivbord, och INTE velat släppa in någon där, inte velat lära ut något, INTE tagit sitt ansvar att välkomna och lära upp mig, den nya som precis börjat... dom mobbar ju. Men, jag har då slutat och bytt jobb. Fast jag borde sagt åt chefen, eller åtminstone sagt åt den/de där som beter sig så här illa själva. För det ska vara lätt att börja på ett nytt jobb, det är ALLTID de som har jobbat tidigare, som ska ta hand om och lära upp de nya... men en del vågar inte det, de är själva rädda för att lära ut något, för att de är rädda för att mista sina egna jobb, så dom gör sig själva oumbärliga istället, och det är ju helt fel sätt... för vad händer när dom blir sjuka då? JO, då går massor av arbetsuppgifter dåligt på jobbet, så den som skapat sin egen oumbärlighet, den får istället jobba oavsett när den är sjuk eller annat, tills dess, att det inte håller längre, när den går in i väggen och blir utbränd, och har många gånger skapat sin egen utbrändhet också, utan att ens förstå det. Detta hade troligtvis inte hänt, om personen ifråga, hade förstått vad samarbete och gemenskap är för något, och att man hjälps åt, och att man lär ut allt till andra också, och att alla har samma värde, lika viktiga.
Det är den osäkra, som mobbar, för den är rädd för att mista sitt jobb. Och den gör fel, den skapar bara merjobb och utbrändhet och sjukdom till sig själv.
För det handlar om gemenskap, och samhörighet, och att hjälpas åt och att dela med sig, och alla har samma värde. Och alla ska vara där dom gör sig bäst utefter sin egen prestation, då gör man också ett bra jobb...
