Varför?

Gät1,

För min del stämmer det nog. Jag har haft kontakt med en klok människa utanför psykiatrin som accepterat mig helt och hållet. min gråt, min ilska, min rädsla. Allt. Hon har visserligen kunnat säga till mig att men nu beter du dig som en sjuåring, men inte att det varit "FEL". Så nu har jag kommit till ett lugn inom mig. Det kan storma ibland. men jag har en inre trygghet.

Jag kan känna att det är svårt att tala om att jag mått så dåligt förut bland andra. Det är lättare för mig att säga att jag har haft psykos. Och jag har märkt att det tas emot bra. Hittills har jag inte blivit särbehandlad pga det.
Men jag har inte sagt det till så många. Funderar på att skriva en bok om mina upplevelser. Men det har varit svårt att komma fram till att jag vill tala om det öppet. Och det finns flera steg att ta. Men jag känner att det är viktigt för mig att skriva om. Och kanske kan det ge andra något med.

Geta skrev: Varför framträder det inte några personer
med schizofreni som har blivit friska idag?

Det gjordes noggranna undersökningar för
15-20 år sedan. Och då hittade man cirka
8 stycken som uppfyllde kriterierna.
7 av dom hade gått i psykoterpi hos Barbro Sandin.

Jag känner ett par personer som blivit helt arbetsföra med medicinering (Leponex eller Abilify) som har schizofreni... det är ju inte att vara helt botad, men det visar att det går att bli frisk med medicin... eller återhämtad...

Varför inte fler framträder? Det ger ångest, i varje fall i början, att vara med i tidningar, tv, radio, och att stå och tala inför en större publik...

Jag har gjort allt det där många gånger, och numera klarar jag det utan ångest... jag vet att du underkänner min schizofreni fastän det står paranoid schizofreni i remission i min diagnos numera... kanske är det just pga den lättare variant på sjukdomen som jag har som jag orkar vara ute i rampljuset så mycket... det blir en komferens eller utbildningsdag i veckan, ibland två - tre, och lite artiklar då och då i tidningen...

Jag skulle också gärna se att fler brukare vågar gå ut och prata om sig själva... och jag har stöttat en person som idag vågar vara ute och prata på utbildningsdagar... det är jättekul och det går mycket bra...

Isa-Alise,
varför jag har tvivlat på att det är schizofreni som du
har lidit av är på grund av att du verkar sakna
kontaktångest.
Nu förstår jag att du blev stött på mig och tyckte det
var fräckt av mig att jag tyckte att du måste ha en
lindrigare psykosvariant.
Du verkar inte alls leva isolerat som de flesta schizofrena
personer gör.
Det som jag tyckte var konstigt var att du fått diagnosen
schizofreni när du är nu helt arbetsför.

Sedan tänkte jag att det är en sådan skam att ha diagnosen
schizofreni så att tidigare har du inte velat ha den diagnosen.
Men det är kanske så att du har kommit ut ur "garderoben"
när det har blivit mindreladdat att bära diagnosen schizofreni.
OK, det var fräckt av mig att anta att du har en annan sorts
lindrigare psykossjukdom.

Det fina är väl att det kan ge hopp åt andra om återhämtning om man får en bra medicin och rätt stöd med terapi och rehabilitering....

Jag skäms inte över min sjukdom... jag tycker det ska vara lika naturligt att prata om psykisk ohälsa som det är om kroppslig ohälsa...

Visst var det mer laddat när jag var yngre... men nu känner jag att det är en helt naturilg del av mitt liv...

Du gör mycket fint här på sajten, Geta! Du ger jättebra stöd till andra och är en fin förebild för andra drabbade!

Snart susar du om mig i poängen också... och det pga av ditt stora engagemang här på Viska! Du är värd en eloge för ditt stora engagemang och stöd!

Själv har jag mindre tid att ägna åt Viska nu pga arbetet som tar mycket tid och kraft... jag försöker titta in en stund varje dag, men det blir inte lika intensivt skrivande nu som för ett år sedan...

Stor kram till dig och till alla andra goa människor på Viska!

För att fortsätta peka på personer som har återhämtat sig så är det John Nash (tror jag han heter) doktor eller professor i ekonomi. De har gjort en film om hans liv när han han led som svårast av sin sjukdom schizofreni. Filmen heter "A beautiful mind" och är väl värd att se. Jag har även sett en dokumentär om honom på TV, där det framkommer att även hans son har sjukdomen schizofreni. Han är delvis återhämtad, som jag förstod det. Även han har lyckats ta en akademisk examen. Han är docent i ekonomi. Dock är det väl individuellt om man blir helt och fullt återhämtad (botad) från denna svåra sjukdom...utan att det kvarstår vad som kallas för negativa symtom.

Det jag vill peka på är skammen som det har varit
att bära på diagnosen Schizofreni.
Om det nu blir mindre laddat och att flera vågade
erkänna att de lidit eller lider av schizofreni så vore
det ett gott tecken.
Om det blev mindre skamligt att bära diagnosen
Schizofreni så tror jag att flera kunde slappna av och
kunde koncentrera sig på sin återhämtning.
Mångas energi går åt att kämpa emot att få diagnosen
Schizofreni.
Men som Gäst säger det finns många som lider av Negativa
symtom som antipsykotikan inte biter på.
Det hoppas jag verkligen inte att jag försöker motarbeta
att det sprids hopp om att återhämtning är möjligt.
Jag försöker bara vara litet "käringen mot strömmen".