Thomas Quick och Patafysiken.

Om man ser hela förloppet som att det utvecklas till att bli en "psykologisk destruktiv sekt", så är Objektrelationsteorin den förklaringsmodell som "sekten" använder. Thomas Quick fungerar som ett "orakel". För att göra hans berättelse, svar och antydningar begripliga för "oss vanliga, utomstående" finns det en "överstepräst" som tolkar "orakelsvaren". Det kan inte vara någon annan, enligt Hannes Råstams bok, men med mina, högst egna, begrepp, van der Kvast som avgör vad som ska tolkas och hur det ska tolkas. Sedan har han en "stab" av medarbetare som ger svaren sitt sammanhang, så att de överensstämmer med helheten, den att Thomas Quick är en seriemördare.
Det är ju inte Objektsrelationsteorin i sig som ger upphovet till en "destruktiv sekt", men den ger möjligheterna, i och med att de sätter "offrets" trovärdighet så högt. Till och med högre än fakta, bevismaterial och vittnenas vittnesmål om att det som Thomas Quick berättat, inte är sant. Man förklarar också Thomas Quicks felaktigheter med att han skyddar sig själv från den psykiska smärta och sorg som han känner då han får ett "känslominne". För att undvika en psykisk smärta eller sorg, kan han använda sig av olika psykiska "försvarsmetoder" som att han säger motsatsen till det han egentligen menat. Därmed kan norr bli till syd, mörkt till ljust, kort till långt, osv.
Vad han får ut av det?
Det tycker jag är en mycket intressant fråga! Det är lätt att säga att han får "uppmärksamhet", men han får också mycket resurser, gott om duktig personal, fri tillgång till narkotika och, det tror jag är viktigast; "ett meningsfullt liv".
Redan nu talas det om hur mycket han kommer att få i "Skadestånd". Jag tycker att de som verkligen borde "skadestånd" är alla de patienter som blev åsidosatta i vården, därför att utredningarna kring Thomas Quick krävde så mycket resurser. Man får väl hoppas att han med en gång placerades utanför den ordinarie psykiatriska vården och fick egna ekonomiska anslag och en egen budget.
Thomas Quick förhandlade, bytte och sålde "erkännanden och fakta" mot t ex en dator, 20 000 kronor och sannolikt mer, samt olika fördelar när de var ute och "vallade" honom. Enligt Hannes Råstams bok så hade Thomas Quick, eller, numera, Sture Bergwall, ett rikt material samlat om hela hans berättelse. Men, trots narkotikan, så måste han ha ett otroligt gott minne, som minns vad han har sagt till vem. Att han hela tiden samlade information om morden och utredningarna som "läckte över" till honom. Men också att han "läckte" erkännanden till olika människor som arbetade omkring honom.
Så, vad kommer att hända med van der Kvast, undrar man förstås. Ja, han får väl dra sig tillbaka med ett ordentligt avgångsvederlag och, vem vet, kanske blir landshövding nånstans?

De som var inblandade i Thomas Quicks fall tyckte väl också att det var intressant och att det var därför som så mycket resurser lades där. Advokater och psykologer vill också ha uppmärksamhet.
Inte får psykologer någon uppmärksamhet om de ägnar sig åt en vanlig, ordinär, tråkig patient.

Jag tycker det glöms bort Tomas Quicks eget ansvar. Han har ingen psykossjukdom eller problem med verklighetsuppfattningen. Om han erkänner en massa brott som han inte begått, så har han väl mest sig själv att skylla på. Detta har ju skett under ganska lång tid, så det är ingen impulshandling sedan blir han senare medveten själv om att han ljugit ihop allting och ändrar sig.

det brukar va en formula är man psykopat så är man. Om man vill se
krasst på de.

Då har ju advokater och psykologer låtit manipulera sig.

Admin1, jovisst, självklart har "Thomas Quick" ett eget ansvar! Men hade samma sak hänt för ett sekel sedan, om det hade kunnat hända, så hade TQ med all säkerhet blivit avrättad. Sedan är det ju ansvaret intill alla de anhöriga vars familjemedlem, släkting, kamrat, skolkompis m m, som aldrig får veta sanningen. Sen får man inte heller glömma bort att flera av offren för TQ faktiskt var och sannolikt är, i livet. Ska man kunna bli dömd för att ha dödat någon som det sedan visar sig vara i livet? Och, fastän det är bevisat att personen lever, så ska han fortsätta att straffas för det mordet, bara därför att han har erkänt det?
Har nu läst färdigt Hannes Råstams bok. Han hann skriva färdigt boken, innan han avled av cancer. Vad jag förstår så gjorde han tre tevedokumentärer om Thomas Quick och de åtta mord som han blev dömd för. Ett vanligt argument är, som t ex Claes Borgström tydligen tyckte, enligt Råstams bok, att TQ var så sjuk att han skulle kunna ha begått morden. Det är ett underligt argument. Så skulle man kunna vara eller bli en mördare, så kan man alltså bli dömd till straff, av den anledningen att man skulle kunna ha gjort det.
Sedan får man inte heller glömma bort att det inte är ovanligt vid att oskyldiga hävdar att de har begått brott eller mord. Som t ex när det gäller mordet på statsminister Olof Palme. Christer Pettersson blev först dömd för mordet, men sedan frikänd i brist på tillräckliga bevis. sv.wikipedia.org/wiki/Christer_Pettersson
I samband med rättegången mot Allmänläkaren och Obducenten, om mordet på Catrine da Costa, fanns det inte heller tillräckligt med bevis. Alltså frikändes de, men förlorade sina yrkeslegitimationer.
När det handlar om Thomas Quick, så fanns det inga bevis alls. van der Kwast m fl undanhöll material, eller såg till att materialet hamnade i "slasken". Den hög som inte har lett till något under utredningen. Det var ibland mycket svårt för Hannes Råstam att få ut dokument, trots att de var offenliga handlingar. Enligt Hannes Råstam hade Dala-demokratens journalist skrivit en artikel som Thomas Quick läste, om ett av morden. Därmed kunde Thomas Quick berätta om detaljer som man menade att Thomas Quick inte kunde ha fått reda på, på något annat sätt. Ända tills att Hannes Råstam visade upp för journalisten att han sänt det materialet till Thomas Quick. När sådana händelser och handlingar upprepas inte bara en gång, som om det skulle kunna vara ett misstag, blir titeln till Hannes Råstams bok, fullt giltig: "Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare".
Christer van der Kwast varnade Hannes Råstam:
" - Han är en oerhört manipulativ person, förklarar van der Kwast." (sidan 331)
Det var ju flera händelser som inträffade i en följd efter att Thomas Quick började erkänna att han begått olika mord. Men skulle det inte ha varit lätt att jämföra hur han var innan han erkände det första mordet? Det blev ju en slags rundgång, när alla förväntade sig att det skulle leda till fler och värre erkännanden. Samtidigt som man bortsåg helt från både vittnesmål och konkreta bevis. Ett bevis som man återkom till, var att man hade funnit benrester efter ett barn, en flicka, i skogen. Ylva Svenfelt, sidor 362 - 363, säger att det är "förmodligen masonit".
www.dn.se/debatt/thomas-quick-fa ... -benanalys