Apartheid?

Hade folk VERKLIGEN kunna läsa mina tankar, vilket jag tror när jag är psykotisk ibland, så hade dom låst in mig. Jag tänker så sjuka tankar så jag vågar inte berätta om dom.

PSR,

Samhällsskyddsåtgärden omfattar bara dömda och straffade personer med psykiska sjukdomar och personlighetsstörningar och inte helt oskyldiga.

De tänker reformera den rättspsykiatriska vården genom att avskaffa den för de flesta och bara en liten del jämfört med idag kommer att räknas som otillräkneliga och få rättpsykiatriskt vård. Det innebär att i framtiden kan man inte begå ett allvarligt brott få rättspsykiatrisk vård och bli utskriven efter 6 månader, som frisk. Även den rättpsykiatriska vården skall bli tidsbestämd.

För att förhindra att personer som är "farliga" skall frisläppas införs en samhällsskyddsåtgärd, som skall tydligen omfatta psykiskt sjuka men även personer med personlighetsstörningar. Det gör att strafftiden i princip kan förlängas när man så anser det behövs.

Åtgärden verkar lite rättsosäker och har fått kritik för det. Dessutom tycker man att inte enbart psykisk ohälsa borde tas hänsyn till utan även andra faktorer. Det finns ju farliga notoriska brottslingar som återfaller ständigt, som borde få sitta inne längre tid pga det.
www.regeringen.se/sb/d/666/a/4732

-

Fick panik när jag läste artikeln. Var helt övertygad om att det var mig de menade. Är livrädd för att bli inlåst igen, hellre hoppar jag ut från en bro.

Har tagit mig samman en aning nu, men instämmer med abzu: om någon hade kunnat "läsa" de tankar jag har ibland, då hade de låst in mig i isoleringscell och kastat bort nyckeln.

Jag håller med om att tvång är en nödåtgärd och förutsätter att samhället redan givit alla tänkbara vårdinsatser, som ger bevisad effekt. Idag vet nästan alla att alla får en suboptimalvård och att tvånget ses som ett substitut för en bra vård, även om ingen vill erkänna det.

Tvång innebär också en psykisk och fysisk hälsorisk för dem som drabbas av det påstår Mentalhälsovårdkommisionen i USA, som borde veta hur det förhåller sig.

Tvång löser inte alla problem med våld och psykisk sjukdom. Jag läste en Nya Zeeländsk undersökning, som hävdade att 30 % av de psykiskt sjuka, som begick våldsbrott hade inte haft någon som helst kontakt med psykiatrin. Den här gruppen, som är ganska stor, påverkas inte alls av några tvångsåtgärder utan här måste man bli bättre på tidig upptäckt och behandling av psykiska sjukdomar.

Dagens tvångsmedicinering är egentligen alldeles för släpphänt tycker jag. Lagstiftningen borde ställa större krav på vården i form av diagnostik och behandling. Det borde finnas krav på att vården skall använda speciella protokoll för att mäta effekt och biverkningar av behandlingen. Detta för att säkerställa att den verkligen ger effekt, som är poängen med tvånget.

Det finns också etiska frågor som borde belysas. Antag att jag blir tvångmedicinerad med Leponex och efter en tid får jag diabetes. Jag tycker då att jag borde ha rätt till ersättning för detta, eftersom jag inte har godtagit behandlingen och de risker som den har. Jag tror med en medelmåttig advokat skulle man nog kunna utverka ersättning. Men egentligen borde sådana här saker egentligen vara reglerade i tvångslagstiftningen, eftersom nyttan av tvångsmedicineringen inte enbart begränsar sig till individen utan är mest till för samhället, som helhet.

Det är precis sådan här hets jakt som gör att man inte tillslut pallar längre..Myndigheterna stressat ju ihjäl människor.Ska man hela livet vara jagad och ständigt rädd för att få massa sprutor med mediciner som man heller inte tål??Man mår tillräckligt dåligt när man lider av en en psykisk sjukdom då är denna typ av stress förödande-Är det så svårt för politiker att fatta någon gång?

KORKADE POLITIKER!! :evil: