Ylva Kristina

Jag var fortfarande i tonåren när jag kom i kontakt med barn/ungdomspsykiatrin (BUP) för min psykiska ohälsa.

Innan jag var gammal nog att ens köpa alkohol ute på restaurang var jag redan beroende av starkt narkotikaklassade läkemedel – Rohypnol ordinerat vid behov (vid behov är ett märkligt begrepp).

Mina behov ökade ju mer jag försökte dämpa dem då jag snabbt utvecklade en tolerans och behövde höja dosen för önskad effekt.

Jag var samtidigt inlagd på BUP en längre tid. ”Vid behov” blev sen inom kort en daglig stående ordination för min ångest.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentarer   
björk
#2 björk 2020-05-12 12:30
Man är besviken på sitt liv.
Förvirrad och trotsig. Man orkar inte
med agendan. Alla ingångar till
frisk täpps till. Det blir en
katatonisk dystopi.
Man kan inte kissa som leder till
scenario, "har tåget kört nu", (förbi
alltså) ha och sedan hade så i elva år.
Där man tagit STES i full gott som
var dag. //jacob (kanske öl på lång sikt
kanske skulle stilla i vis mån dock...,
Glöm inte heller my 888
nerviuse breakdown vilket verkar rimlig.

Det var ju denna Norska o Amerikanska
Metallen så hamna man i helvetet där
en bra tid. Vilket verka logisk.
Ty det är hela mening med det hela doh.

Och de stolp skottet Markus och grannen
vars son hade psykopat licens
Attså licensierad psykopat...
Citera
Vatten
#1 Vatten 2020-05-11 16:38
ja det är nog en ganska vanlig inkörtsport till lätta lösningarnas väg som med tiden blir mer eller mindre oframkommlig. Effekten minskar och behovet ökar. Missbruk är inte speciellt osannolikt på sikt.
Citera
Lägg till kommentar