Den förbryllande kopplingen mellan stadsliv och schizofreni

En fördel med landsbygd är att den ger gratis KBT mot psykoser dvs det finns liksom ett tvång att vara lika som andra och inte säga tokiga saker. Jag tror det kan vara positivt mot psykossymptom för man försöker undertrycka dem för att inte avvika.från andra. I städer finns ingen socialkontroll och det dröjer längre innan ens problem upptäcks.

Skriv gärna ut lite mer om vad det är som är förbryllande i sambandet mellan schizofreni och boende i en stad, lite längre artiklar med lite mer fakta på plats är alltid av godo.

Själv erinrar jag mig att det finns data som säger att om man varit bosatt i en stad upp till ett års ålder och sedan flyttat till landet så förefaller det ändå finnas en statistiskt förhöjd sannolikhet för att senare insjukna i schizofreni, stämmer det? Då borde ju detta vara en del i det förbryllande. Finns det något mer?

Bra bild till fenomenet gissar jag, avgaserna tar ut sitt pris. och lär påverka syresättningen/syre distributionen på flera sätt.

Vid schizofreni är den sociala förmågan nedsatt. Det är också kognitivt krävande att umgås med andra. Landsbygden ger nog därför mindre stress, vilket kanske kan minska risken för insjuknande. Jobben på landsbygden är också säkert mindre kognitivt krävande ofta än i staden och mindre stressande.

På 1800-talet flyttade folk från landsbygden i USA intill städer. Samtidigt uppstod också ett ökande behov av mentalsjukhus i USA. Det skrev mycket i tidningarna då varför behovet av mentalsjukhus ökade så. När mentalsjukhusen fanns så hamnade man där för att anhöriga inte orkade ta hand om personen. Antipsykotika kom först i mitten av 50-talet och då kunde många skrivas ut. Jag minns själv en granne som kom ut från mentalsjukhus 1956. Hon hade nog varit där 15-20 år. Det var inget fel på henne vad jag kunde se.