Psykansvarskommittén föreslår att de med psykisk sjukdom skall dömas till fängelse istället för som idag sluten psykiatrisk vård. C:a 20-40 svårt sjuka personer årligen betraktas som otillräkneliga och får enbart vård mot dagens c:a 300. Om en person med psykisk sjukdom blir akut psykiskt sjuk i fängelse så blir det sluten psykiatrisk vård tills denne är mogen för fängelse igen. I DN Debatt den 12 Augusti i år kritiserar rättspsykiatrikern Tomas Eriksson denna brutalisering av kriminalvården för de psykiskt sjuka. Tyvärr, så går det inte att instämma i hans kritik. En minoritet av svenska folket är fängelsebrottslingar och samma sak gäller de schizofrena, även om många säkert tror annorlunda. För hälsoläget för hela gruppen schizofrena är detta förslag försumbart även om fängelsestraff skulle vara katastrofalt ur hälsosynpunkt.

Förslaget gör att de med schizofreni, som tidigare ansetts otillräkneliga plötsligt över en natt blir tillräkneliga. Det är positivt, eftersom diskrimineringen säkert då minskar och integreringen i samhället underlättas. Idag görs årligen 1800 sinnesundersökningar på brottslingar i Sverige och tidningarna rapporterar gärna om varje fall. Tyvärr skapas då en association mellan psykisk sjukdom och brott, som är skev och skrämmer folk. Det nya förslaget gör att brottslingens mentala hälsa inte offentliggörs utan det blir som andra sjukdomar.

Fängelse eller kriminalvård idag är ingen fuktig, kall källarkula med glugg i taket för ljusinsläpp. Nej, det kan nog vara acceptabelt med dagligt avlönat arbete, något som inte varit psykiatrins starka sida. Kriminalvård speglar också öppenvårdstanken i dagens psykiatri, medan sluten psykiatrisk vård liknar mer den gamla vårdstrategin med mentalsjukhus.

Tveksamt i förslaget är att efter avtjänad strafftid, så kan de som bedöms som farliga kvarhållas i fängelse som s.k. samhällsskyddsåtgärd. Underligt att först behandlas de med psykisk sjukdom som alla andra, men sedan efter avtjänat straff så blir det undantag. Alla inom kriminalvården borde egentligen omfattas av samma klausul. På en konferens nyligen sas att de med psykisk sjukdom är 5 gånger våldsbenägnare än en normal person, medan motsvarande siffror för alkoholister och narkomaner var 12 respektive 16. Andra grupper i samhället än de psykiskt sjuka är mycket farligare.

Psykiatrin är ingen exakt vetenskap och farlighetsbedömningarna är heller inte 100 % korrekta. En sådan klausul kan därför leda till felaktiga frihetsberövande och urholkad rättssäkerhet för de med psykisk sjukdom. I och för sig finns liknande undantag i dagens rättspsykiatriska vård, så det blir egentligen ingen förändring på den punkten. Ett rimligt krav är att t.ex. SBU granskar det vetenskapliga underlaget för de rättspsykiatriska bedömningarna samt även om samhällsskyddsåtgärden är vetenskapligt grundad och vilka grupper den bör omfatta. Vi måste slå vakt om medborgarnas grundlagsenliga rättigheter och är det någon punkt i vården det absolut inte får felas i så är det just här.

När en vanlig brottsling återfaller i brott, så väcker det ingen förvånan. Snarare skapas de stora rubrikerna av när någon lämnat brottets bana. Om en person med psykisk sjukdom återfaller i brott blir det ett väldigt liv och psykiatrin bannas. Kanske måste vi lära oss att acceptera att alla kan återfalla i brott? Vi kanske är ovana vid återfall hos psykiskt sjuka pga att de tidigare oftast satt på livstid på mentalsjukhus?

Idag simulerar säkert brottslingar psykisk sjukdom för att få ett kortare straff. Även om rättspsykiatriker förnekar det, så händer det säkert för en psykiatrisk diagnos går efter symptom som patienten berättar om och inte efter objektiva fynd, som t.ex. blodprov och röntgen. Det nya förslaget berövar brottslingar denna räddningsplanka och samtidigt kanske därför ökar den psykiska hälsan bland brottslingar.

Nej, psykiatrin behöver avkriminaliseras. Det är oacceptabelt idag att psykiatrin agerar fängelse, fångvaktare och domare. Det skrämmer folk och gör att många drar sig för att söka hjälp hos psykiatrin. De med schizofreni behöver inte rättspsykiatrisk vård utan rätt psykiatrisk vård med bl.a patientutbildning, kognitivbeteendeterapi och daglig sysselsättning. Där brister det idag. Slutligen har någon frågat de med erfarenhet av både fängelse och rättspsykiatrisk vård om vilket som är bäst?

Lägg till kommentar