att gå in i sjukdomsroller

det pratas mycket om vad som är "riktiga" psykiska problem och inte. rösthörning, psykos osv anses vara helt klart riktiga medan självskadande i form av skärande är mer på låtsas. självsvält ligger nånstans mittemellan.

ni som hänger på viska, vill ni ha era psykiska problem eller inte?

trance skrev: ... vill ni ha era psykiska problem eller inte?

Jag förstår nog inte frågan. Klart jag inte vill ha mina psykiska problem. Nu är det kroniska problem och då blir man inte av med dom i brådrasket. Har märkt att jag mår bättre om jag accepterar mina problem istället för att bränna energi på att förbanna dem. Blir helt enkelt gladare och nöjdare om jag tillåter mig att vara trött, håglös och glåmig (=blek, grådaskig som man blir på vintern).

ett motiv till att faktiskt VILJA ha psykiska problem kan ju vara om man hela tiden får höra att "DIG är det minsann inget fel på" fast man kanske har jättestora ångestproblem eller t.o.m. rösthörning. då hoppas man att man ska bli mer tagen på allvar om man lyckas övertyga omvärlden om att man är t.ex. psykotisk.

jag har iaf psykiska problem som jag inte vill ha, men jag pratar hellre om dem än håller tyst om dem. därför får vissa kanske intrycket att jag VILL ha dem eftersom jag VILL prata om dem och INTE VILL låtsas som om de inte finns.

OKI, om jag omformulerar frågan till "Ser du dina psykiska problem som en tillgång, något som berikar ditt liv?" så blir nog svaret NEJ ändå - skulle leva ett rikare liv om jag var friskare.

Ja.

Det finns folk och det finns folk. Min syn på vad de flesta tror är att de inte kan tänka sig att någon vill vara sjukare än de är.