att gå in i sjukdomsroller

Inwatto,
jag tror att de flesta är livrädda för diagnosticerbara psykiska problem och kan göra vadsomhelst för att slippa tänka på det eller konfronteras med det. eller ens leka i tanken.

När jag var i tonåren trodde jag att jag skulle få mer hjälp om jag var sjukare i vårdens ögon. På sätt och vis ville jag ha en diagnos för att få rätt hjälp. Men önskat mig sjukare än jag är, det har jag aldrig gjort. Det är framför allt ensamt, man får inte automatiskt en änglafamilj eller massor med uppmärksamhet, snarare tvärt om. Verklig sjukdom är endast ensamhet.

Jag har alltid velat ha ett gynnsamt liv, framför allt har jag alltid velat studera eftersom jag när jag mått bra varit duktig på det, men sjukdom innebär ett stort hinder. Jag har aldrig velat leva som en vanlig Svensson, men att resa och plugga vill jag och tyvärr är det bara en dröm nu. Man väljer inte att vara sjuk.

Menar du att det skulle vara en flykt in i sjukdomen, trance?
Förr kunde man gå i kloster om man ville fly från samhället.
Att bli galen kan också ha varit ett sätt att fly från krav.
Nu är det inte så nöjsamt att vara schizofren- särskilt inte
de första åren och knappt förr i tiden då internet inte fanns.
Vad det fanns för sjukdomsvinst med schizofreni då är
svårt att förstå. Då handlade det mest om skam och utfrysning
från gemenskapen.

Det var ett helvete innan Internet och möjligheten att kommunicera över en dator fanns. Att man hittade till viska var ju som för en vilsen person, som att hitta hem!

jag vill inte ha min sjukdom, jag HATAR min jävla sjukdom.. den har ställt till så jävla mycket problem för mig :evil:
trode alldrig jag skulle bli så sjuk när jag var ung.. för 10 år sedan hade jag inte äns panikångest..
å nu 10 år senare så har man både panikångest,vanförestälningar,psykoser och alla möjliga problem & det blir bara värre....

fast när jag var ung trode jag att jag skulle bli en rikig alkis/missbrukare som springer runt och är full på byn jämt.. å det håller på och går åt rätt håll iaf för flera st i våran umgängeskräts, vill inte äns tänka på hur det kommer vara om 10 år till...hahah

Med tanke på att så många understryker nu att de INTE vill ha sina problem tycker jag det är anmärkningsvärt att man överlag ändå har så lätt för att anklaga vissa grupper i samhället (barn och ungdomar t.ex.) för att vilja vara psykiskt sjuka eller störda.