Är ni rädda för döden?

Jag (inbillar mig) att jag inte är rädd för döden men skulle den stå för dörren vet jag inte.

Att bli torterad till döds vore det värsta. Att dö av en smärtsam sjukdom vore lättare.

Eller som en god terapeut sade till mig när jag hade en period av dödsångest. "Varför fundera över det nu?" För så är det: Så länge man lever livet är det som om det aldrig skulle ta slut. Tunga funderingar om döden gör bara livet mindre värt att leva.

Ska då människor som inte passar in i den gladlynta gänget, tas bort så dem inte blir ett bihang till systemet?

Man lämnas utanför när man inte fattar vad folk säger ibland, dem tycker ibland att jag kommer med frågor som är svåra att besvara på ett bra sätt.

Men är det verkligen ngn som verkligen på fullt allvar passar in i systemet?

Man får nog göra avkall på mycket för att passa in i systemet. Man måste vara politiskt korrekt och passa in i åsiktskorridoren. Det ska bli intressant vem som blir partiledare för Liberalerna. Där finns det en spricka mellan gräsrötterna och etablissemanget.