Är ni rädda för döden?

Det er tungt for mange religiøse å tenke seg at noe kan eksistere når de ikke er der til å observere det selv mer.

Så tänker jag på döden

De flesta som vet att de snart ska dö är inte panikslagna.

Döden tillhör livet och borde inte vara något man är rädd för. Rädslan kommer av ovissheten och en benägenhet att ta livet för givet.

Är man tillräckligt gammal är man inte heller rädd för döden. När min mamma var bortåt 90 år frågade jag henne om rädslan för döden. Hon svarade omedelbart: Nej, jag är inte rädd.

Hon blev 91 år och valde att avslutade livet själv. Inte så långt till självmord. Men när hon bröt benet och blev beroende av sjukvården, lade hon sig bara i sängen och inväntade sin död. Vilken kom i form av en stroke.

Jag är inte rädd för döden men skulle vara kul att få några roliga år innan det händer.

Jag är inte rädd för döden. Antingen himmelen eller svart, tror jag, då jag är rätt så snäll av mig, så tror inte helvetet. Däremot rädd för att lida inför döden. ALS är min största skräck... att alla muskler slutar fungera en efter en, tillslut även lungorna.