Jag har läst att anhöriga till personer med schizofreni kan ha personlighetsstörningar typ schizoid personlighetsstörning. Sådana personer kan nog ha problem med närhet och kontakter med andra. Jag tror därför kanske inte att brist på närhet och ömhet skapar schizofreni utan det kan vara ett tecken på att föräldrarna inte är 100 % psykiskt friska själva. Utav dem har man fått en ökad sårbarhet för att få schizofreni. Det är min egen teori i alla fall.
Svårt att säga vad som är arv och miljö. Jag har själv pendlat i åsikter om det de senaste åren. Var förut mer inne på att det var miljön som gjort mig sjuk. Men nu är jag nog mer inne på att det är generna. Men jag tror miljön har spelat roll tex under fostertiden och förlossningen och kanske spädbarnsåren. Men jag tror inte att den känslomässiga miljön hemma har gjort mig så sjuk som jag förut trodde. Jag tror att min sjukdom har andra orsaker. Men självklar´t har jag påverkats av miljön och av att haft en inte helt enkel familjesituation. Så summan är nog till slut att det är mycket som påverkar en till den situation man har. Vad som är vad får man aldrig veta. Men man kan ju jobba med det som går att jobba med, dvs miljön och relationer. Det andra går ju inte att göra något åt.
Fredrik skrev: Låt oss anta att jag precis efter födseln fick en helt annan mamma och andra uppväxtförhållanden, vad tror ni? Hade jag insjuknat ändå?
Det tror inte jag att jag hade gjort.
Det är omöjligt att säga om du skulle insjuknat ändå. Jag tror det som är särskilt skadligt är inte brist på kärlek utan förekomst av expressed emotions. Om familjen är kritisk, fientlig och överengagerad (expressed emotions) så vet man att risken för återfall i psykos kan fördubblas. Jag tror sådana saker är viktigast egentligen för risken att insjukna.
