Komplicerad föräldrarelation

Hej igen
Tänkte att det kanske också hade varit bra om Ni prata med varandra hos tex en psykolog. Den kan hjälpa till att reda ut skuldkänslorna.
Det hade säkert varit bra för Er båda. Utan att veta som mycket om Dig får jag intrycket att skuldkänslorna är ett stort hinder för Din utveckling.
Kramiz

Vid schizofreni kan nära anhöriga utlösa återfall i psykos om de uppträder felaktigt dvs kritiska, fientliga eller överengagerade. Därför har man börjat ge föräldrarna och anhöriga familjeterapi så att de kan uppträda på rätt sätt och inte framkalla psykoser. Jag vet Flisan att du inte har schizofreni, men du kan ju prata med vården om de kan hjälpa dig med din mamma och få henne att uppträda på ett sätt som gör att du mår bättre.

Tack för förslagen och stödet.

Jag skulle kanske kunna vända mig till vården för att höra vad vi skulle kunna få för hjälp. Tyvärr bor jag och mina föräldrar i olika län, jag vet inte om det krånglar till det.
Jag vet att min mamma förut vid flera tillfällen ville att vi skulle gå i familjeterapi, vi försökte ett tag men jag orkade inte. Jag upplevde att mina föräldrar var så kritiska. Och det som terapeuterna sa gjorde inte saken bättre. De antydde att jag måste växa upp och ta hand om mig själv, "när fåglarnas ungar är stora puttar föräldrarna ut dem i från boet" sade de. Det är kanske visserligen sant men jag mådde oerhört dåligt av att höra det.Då kändes det bara som att det var alla mot mig.
Men kanske skulle det vara annorlunda nu, jag tror ingen riktigt förstod då hur dåligt jag egentligen mådde. Men jag är ändå rädd för att en ev. familjeterapi skulle röra upp saker och göra mig mer illa än gott. Men jag har de senaste åren tänkt att jag kanske skulle vilja gå i familjeterapi. Men jag har inte vågat säga det, kanske för att jag inte vetat om jag skull orka. Jag är rädd för att det skulle göra att jag mådde sämre. Och ibland känns det som att det inte finns så mycket att säga. Det är ju som det är.
Jag får också nästan panikkänslor av att tänka att vi ska sitta tillsammans och prata, flera stycken.

Vad har ni andra för erfarenhet?
Är det någon som gått i familjeterapi eller motsvarande med sina föräldrar?

när fåglarnas ungar är stora puttar föräldrarna ut dem i från boet"

Korkat sagt av terapueten.

Min terapeut "kastade ut mig ur boet" när hon
inte tyckte att det gav något mera. Sedan har
jag bara sagt hej till henne.
En kurator tyckte att det var proffessionellt att
göra så.
Familjeterapi har jag inte gått i men gruppterapi.

Det finns säkert fall där det kan var lämpligt att göra så, men tyckte det var dumt sagt till flisan. <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->