Gäst skrev: Så besatta att de skapat hemsidor tillägnade sina diagnoser? Hemsidor med långrandiga livshistorier där tidiga symptom lyfts fram och offentliga dagböcker vars inlägg alltid involverar diagnoser, medicinering, psykiatrin etc....Inte många.
En sådan besatthet är inte hälsosam. Självuppfyllande profetior, rationalisering och förskjutning är bara förnamnet.
Ja du får tolka det hur du vill, men för mig är mitt skrivande väldigt viktigt och det är med hjälp av min hemsida som jag kan bearbeta saker och må bättre. Att jag i dagboken bara skriver om saker som rör psykiatrin, mina diagnoser och mediciner till har att göra med att det är det som min hemsida handlar om. Jag skriver inte mycket om mina hästar och det intresset där eftersom det inte hör till ämnet.
Visst spelar säkert min Asperger en stor roll i det hela, att det blivit ett specialintresse för mig att skriva om min diagnos. MEN för vem blir inte ens diagnos ett intresse när diagnosen är nysatt eller man genomgår en utredning?
Eftersom jag själv har läst om andra personer med Asperger (både böcker och sidor på internet) och känt glädje i att känna igen mig i det som skrivs har jag tänkt att mina erfarenheter kanske kan glädja någon annan eller få någon annan att känna lättnad när de förstår att de inte är ensamma om sitt problem/sin diagnos.
Till sist så läser min läkare regelbundet min dagbok och det har gett honom en ökad förståelse för mina problem. Många gånger skriver jag om mina mediciner där för att han ska få läsa. När vi träffas personligen har jag mycket svårare för att uttrycka mig än när jag skriver. Ibland mailar jag också men det känns då som att jag kanske STÖR honom i jobbet om jag dagligen skulle skriva mail till honom. Nu med dagboken så kan han själv välja när han har tid att läsa och hur mycket han vill läsa.
Sista tiden har jag också mått mycket mycket bättre än jag någonsin gjort och detta har jag också skrivit i dagboken. Jag har skrivit hur lycklig jag känt mig, hur bra familjerelationen blivit och hur mycket jag längtar tills jag ska arbetspröva. Visst har jag haft mina sämre dagar också ibland och då skrivit om oro och ångest, men för det mesta är det faktiskt positiva saker som jag uttryckt de senaste månaderna. Jag ser också fram emot utredningen av AD/HD. Varför skulle det då störa någon att jag skriver om det i min dagbok? Det är mycket tankar som far igenom huvudet så här innan utredningen är färdig.
Min läkare tycker det är jättebra det jag skriver och jag har fått god respons på flera andra håll också och det sporrar mig att fortsätta så här. Självklart kan inte alla tycka att det är bra men då behöver man inte läsa det jag skriver. Det är upp till var och en att bestämma. /A
Författare till inlägg
