Jag har haft handikappbidrag redan som ung, dem pengarna gör nytta! Men jag vet inte om det är värt att vara hörselskadad, när ingen tror på en att man hör verkligen dåligt.
En sak säger dem, tror jag, hör man inte dem mentalt så är en inte värt att lägga energi på. Jag undrar hur mycket av andra världskriget som sitter kvar i våra mentala kropsliga andeväsen?
Jag undrar varför jag känner mig så ensam, trots dagens upplysning om att det verkligen är kämpigt att höra dåligt.
Vars är världen på väg?
