väldigt intressant diskussion,
ja tycker också kategoriseringen inom psykiatrin är helt meningslös,
mesta tiden spenderas till att sätta folk i fack, långa utredningar som kan
ta år.. under tiden kunde man stöttat personen och hjälpt den att fungera
med de besvär som patienten har. Så skit i diagnosen, den hjälper inte,
det som hjälper är att hjälpa patienten.
Diagnoser bör också inte sägas till patienten då denna lätt ser sig själv
som felaktig och placerar sig själv i ett fack och börjar efterleva detta,
dessutom risk för identifiering via sin diagnos också är stor. Introducerar
sig för obekanta som "Hej ja har XXX", som om XXX är personen.
En annan fara med diagnos är förstås den efterföljande depression av att
vara felaktig, att personen är fel. Ingen är felaktig, det är psykiatrin
som borde fatta det och hjälpa människor istället. Alla har problem på ett
eller annat plan. Min läkare va tokdeppig och många psykiater går själv
in i depressioner, många skulle då undvika psykvården har jag hört.
Även det faktum att inga psykiatriska kroniska diagnoser nödvändigtvis
inte behöver vara kroniska sänker också förtroendet för diagnoser som
redskap.
Slutligen tycker jag inte man ska ha hat mot psykiatrin, det är helt vanliga akademiker som jobbar där, de har inget med det sjuka systemet att göra. De praktiserar som de lär, utbildningen är full av medicinsk propaganda och bidrag på medicinska företag med teorier som varken kan bevisas eller motbevisas för tillräcklig kunskap inte finns och tros aldrig kunna existera då hjärnan är alldeles för komplex att förstå. En dator tror vissa ska kunna förstå hjärnan men det är skitsnack, alla med kunskaper inom algoritmer vet att en dator fungerar deterministiskt och inte icke-deterministiskt som en människas hjärna gör.
En människa är inte logisk och kan framförallt inte beräknas väntevärdet av via statistik, därför är det omöjligt att förutspå en människa. All den energi som läggs på allt annat lull än att hjälpa folk tycker jag är ett systemfel.
Som troligen startades av kokainisten Freud som började försöka placera människor i fack, moderna psykologin ratar ju det mesta han kommit fram till ifs. Men ja tror systemfelet inträffade just när läkarvetenskapen förlängdes till psykiatrin. Det är olika att bota ett skavsår och tvångstankar. Det existensiella problemen bortses också från inom psykiatrin.
Men ja tycker absolut inte man ska ha hat mot psykiatrin, de som jobbar där har i stort sett inget att göra med hur den ser ut idag. De är vanliga människor.
