Tro inte att du är den enda som känner så bara. Det är lätt att få för sig det. Såna där tankar hade jag också under tjugofem år. Påstår inte att man skall behöva vänta så länge på att må anständigt, bara att hopplösa scenarion kan förändras. Om alla dörrar är stängda får man söka upp en som är öppen.
Jag tror absolut inte att jag är ensam om att känna så men bland de jag umgås med nu för tiden är jag nog det. det är ju det som är grejen. Alla dörrar är inte stängda och jag har massa roligt framför mig, men hopplöshetstankarna finns där ändå, försöker att inte tänka så mkt på det. Oftast kan jag bara putta bort dem men ibland blir de extremt starka.
Är du fel o annorunda är du väl en avvikare?
Nja fast jag är ju inte fel och annorlunda utåt, det är ju ingen annan som tycker det, bara jag och mina tankar.
och de där diskussionerna och att ändra världen efter sig själv har vi redan gått igenom och det är inget jag tror på, då måste man bli rätt galen för att det ska funka. Jag försöker verkligen inte "passa in" på alla sätt och vis, jag har min egna starka åsikter men ibland är det jobbigt när det bara är jag som har dem... antar att du kan känna lite likadant
