Jag är smart enog att förstå att man inte ska döda någon direkt... eftersom man måste komma undan med det också.. vilket krävs planering... och jag är ingen mästerplanerare så allt jag kan göra är att gå rage om det...
kvinnan skrev: Ibland (som just nu) så har jag väldigt svårt att skilja på vad jag har drömt och vad som är verklighet, tex om jag pratat med någon i telefon "på riktigt" eller för den skull ifall jag verkligen mördat någon...?
Nån annan som upplevt det?
jag vill mörda någon som är taskig emot mej... Bryr mej inte om folk som går emot mej... dom som är med mej och är snälla ger jag respekt... MEN DOM SOM SLÅR MEJ ELLER SÄGA FULA SAKER EMOT MEJ DOM GÅR JAG OCH TRYCKER EN ELD GAFFEL UPP I RÖVEN PÅ :twisted:
om du inte bryr dig om folk som går emot dig och är taskiga.. så borde du helt ignorera deras existens helt.. utan tycke för dom är ren inte bry sig.. att bry sig om dom är precis det du gör när du blir arg..
det jag menar med att inte bry sig om folk som är taskiga och så... är att jag inte bryr mej ett skvatt om dom ligger på marken nerblodiga... även om det är jag som har slått ner dom...
Våld löser inga problem och särskilt oss med en allvarligare psykisk sjukdom, därför att vi får rättspsykiatrisk vård, som i värsta fall kan vara livet ut. Det gäller att framstå som fridsam och icke-våldsbenägen. Tänk också på att alla psykiskt sjuka drabbas negativt av de som utför s.k vansinnesdåd. Det drabbar många oskyldiga också.
Men Ungdomar med ADD/ADHD blir redan retade i skolan för att folk tror dom ska gå o slå folk hela tiden... alltså jag vet inte vad dom lär sina barn om psysiska sjukdomar men det är iaf sjukt av föräldrar att göra det...
