Hur ofta känner du rädsla?

Jag känner rädsla varje dag, över olika saker.

De som mött änglar på jorden, där säger änglarna, varen inte rädda!

Vi körde i diket igår, (det gick bra) men jag blev inte speciellt rädd. Lite uppjagad kanske. Däremot har jag alltid varit rädd för min far som är en mkt märklig person. Speciellt sedan han fick en stroke för några år sedan.

Nu idag var vi på begravning och jag satt på helspänn till och från. Rädd för att han ska ramla, han är väldigt svag fysiskt (också) och rädd för att han ska säga något elakt och dumt. Nu hände väl inga incidenter förutom att han höll på och riva ner ett begravningsljus som stod vid kistan.

Så all oro var totalt bortkastad tid, vilken det skulle vara även om det hänt något. Ändå är det svårt att inte oroa sig ibland!

Sen är väl jag obekväm i sociala sammanhang, sitter tyst och vet inte vad jag ska säga.

När jag har ångest eller rädd för något, så brukar jag tänka att ångest är övergående och försvinner snabbt. Sedan brukar jag tänka på alla gånger tidigare, då jag haft stark ångest och då ångesten var helt omotiverad och felaktig. Jag tänker att det är samma sak denna gång och att jag oroar mig i onödan.

Mot ångest ger promenader bra effekt och ungefär efter några minuter. Sedan brukar jag göra ögongymnastik genom att jag vrider ögonen så långt till vänster, som möjligt och sedan så långt till höger som möjligt. Upprepas i några minuter.

Det som jag är mest rädd för är att bli psykotisk och paranoid och göra bort mig på det viset.

Det kan vara positivt att vara rädd för att bli psykotisk, därför då kan man vara mer benägen att försöka förhindra psykoser. Teoretiskt borde det gå att agera så att man väldigt sällan får psykoser, som jag och Nissegossen, som inte haft psykos på mer än 22 år. Det verkar också som om 25 % av de med schizofreni har bara en psykos. Det är nog rätt bra att läsa självhjälpsböcker och information om schizofreni. Men att försöka förebygga psykoser på andra sätt än antipsykotika är ganska nytt och kanske kom för 15 år sedan, men ännu har det inte fullt genomslag inom psykiatrin, som är för fokuserad på inläggningar.