En fråga om schizofreni

Minns den där historian om den kvinnan vars man också var inblandad i den där historia. Han skulle vara hennes personliga assistent eller nåt liknande..

Om vi säger hypotetiskt att en person i låt oss säga tonåren läser mycket om schizofreni och psykoser för han tycker det är intressant, och han "vet" mycket om det.
Om den personen senare håller på att utveckla en psykos, är det inte lättare då för den personen att förstå vad som håller på att hända när han håller på att gå in i psykosen?
Eftersom han då borde vara mer medveten.

För är det inte så att ofta när man hamnar i en psykos så förstår man inte riktigt att det händer? Eller vad som händer rättare sagt.

Förlåt för luddigt skrivande.
Började bara tänka tanken.

Mina läkare har inte direkt sagt "du har diagnosen" men indirekt har de sagt, svår depression, bulimi och ja en gång sa min läkare shizofreni. Fast jag anser inte mig själv vara psykotisk, säkert därför jag jämt fuskar med mina mediciner, när jag fuskar får jag mest humösvängingar. Det jag ser och hör tycker inte jag är psykos men... Jag menar, det är ju så verkligt, och de kan saker jag inte kan? Vet inte om jag är psykotisk som de säger eller om jag bara är annorlunda... Helt normal är jag ju inte, jag har ångestattacker och har varit självskadare i snart 12 år (fast inte skurit mig eller brännt mig på flera månader nu, men tankarna sitter ju alltid kvar, specielt som ångesten inte försvinner som den gjorde förrut när jag skadade mig själv). Hade/har ju också trichotillomani, dvs att jag plockade bort ögonbrynen och fransarna, det började när jag var 12, det var mest mot stress (vilket man ju är konstant under) i skolan när jag blev mobbad. Nu har jag äntligen fått tillbaka ögonbrynen och ögonfransarna och ser lite mera normal ut, faktistkt mycket tack vare min spikmatta, jag är inte alls lika stressad när jag tar mig tid att ligga på den varje dag, och tro mig, jag stressar upp mig över mycket, om än inte allting!
Och så har jag en ovana att babbla på om alltmöjligt, borde hålla mig till min blogg och låta bli forum...

Gäst skrev: Admin1,

Så syftet är gott alltså.
Men som patient, om man frågar vad man lider av, då har dom väl ingen rätt att dölja det om man kräver att få veta?

Jag har aldrig hört talas om att någon blivit nekad sin diagnos, men det är klart är man djupt deprimerad och självmordsbenägen, så kanske de inte vågar avslöja diagnosen på grund av detta.

Echoes,

Kunskaper om tidiga tecken på schizofreni kan säkert vara till stor hjälp, men den hjälper inte alla, eftersom psykosen kan hos en del komma snabbt och också kan man förlora sjukdomsinsikten samtidigt. Oftast är det så att det kan nästan ta 10 år från första symptomet tills man har fått en diagnos. Det gäller alltså att inte förlora sjukdomsinsikten. Ungefär 50 % av de med schizofreni har sjukdomsinsikt.