Hur ska jag veta vad som är verkligt (för den breda massan)?

Å, tack för alla era intressanta och givande svar!

Jag har bara hunnit läsa igenom nu och det är dags att sova, så jag får svara mer en annan gång.

Schizofreni och bipolär är besläktade sjukdomar och de med schizofreni har oftast någon i släkten med schizofreni eller bipolär. Skillnaden är psykoserna, där vid bipolär har man enbart sk affektiva psykoser dvs psykos vid depression eller mani. Jag tror därför att psykoserna på sätt och vis kan vara jobbigare vid bipolär än vid schizofreni. Om man har en depression under psykos så kan hallucinationer och vanföreställningar bli mer negativa t.ex rösterna blir deppiga också. En affektiv psykos är sannolikt också farligare med större självmordsrisk.

När det gäller vanföreställningar gäller verklighetsprövning och alltså att hitta bevis för att de är sanna. Detta kan man få lära sig i KBT mot psykotiska symptom, där man får lära sig att verklighetspröva. De vanföreställningar, som är svårast att bli kvitt verkar vara de som ligger nära verkligheten och skulle kunna vara sanna. T.ex vid vanföreställningssyndrom har man sådana vanföreställningar och de kan vara svåra att bli kvitt t.ex grannen leder ett pedofilnätverk.

Är verklighetsprövning lika med sunt förnuft? Man gör ju grejer som omgivningen kan reagera mot för att dem har lärt sig hur vissa saker ska fungera bäst. Men verklighetsprövning, handlar väl knappast om erfarenheter? Man kan ju säga, att vissa saker är orimliga i andras ögon, men att man själv upplever dessa saker som naturliga, dvs en vanesak. (erfarenhet kan alltså inte uteslutas?).

Men hur verklighetsprövar man, om man är medveten om att den breda massan har en klar uppfattning för att få behagliga upplevelser, när man själv upplever att denna faktor kan innebära en stunds helvete. Det är verkligen svårt att stå på sig, när schizofrenin kopplas och att man känner sig överkörd av den breda massan.

Som matterik sade, man kanske bör bli vän med de andar som orsakar vällust?

Jocke:
Tror jag förstår vad du menar. Men grejen är att du kan aldrig veta vad den "stora massan" upplever subjektivt därför att det de upplever är individuellt. I ditt fall ger en viss känsla ett utslag av obehag, medans det hos en del andra kan samma sak upplevas som behaglig.

Jag tänker för min egen del på sex. Där anser tydligen den stora massan att detta är enormt roligt och stimulerande, ja rent av extatiskt. Själv tycker jag sex enbart är trist och rent av motbjudande. Det gör dock inte att min upplevelse är mindre sann.

Jo Cosmos din upplevelse är din egen sanning, men för mig är vällust så mycket mer än enbart sex. Vällust kan innehålla tillfredställelse över god mat eller en trevlig samvaro med ngn eller några.

Biror kan också orsaka en avslappnande attityd. Men vad jag menar med att andar kan skapa för sorts vällust är kunskapsdelen och förmåga till att känna in andras vibbar, jag har bara liksom halva effekten av dessa förmågor.

Mycket av det jag har kämpat till mig under dagen och kvällen som borde betyda ett slags belöningssystem, försvinner någon annanstans. Jag upplever dessa andar som några slags väktare eller vad man nu ska kalla dem?

Därför kanske det har uppstått en slags strid mellan individerna, där själen har släppts fri i ngn slags fri marknadsreglering, där konkurrensen ska betyda en slags morot för den starke? Den starke omger sig därav med ett gäng slagskämpar allt för att vidmakthålla makten över själen.

jocke därovan låter avancerat