Nja, jag hade ordsallad ett tag i början av min sjukdom och var då starkt psykotisk och kunde inte vara herre över mina ord, vilket gjorde mig så förbannad på det att jag i den stunden stod vid hållplatsen för att åka hem med bussen i början av min sjukdom. Helt korrekt beskrivning, det var som att man stammade.
Det med ordsalladen och det faktum att rösterna i huvudet sade utan att jag kunde stävja det; botten är nådd, botten är nådd gjorde mig urförbannad på det detta tillstånd och jag bestämde mig där och då att kämpa mot sjukdomen och snart var jag återigen herre över mina ord. Sedan dess har jag inte haft ordsallad igen.
Hade jag inte kämpat, hade jag ej heller överlevt.
