Vi karlar som har svårt det här med känslor?

Det här med känslor, är ju helt borta för mig...

Jag tror det är kombinationen Venlafaxin - Iktorivil - Haldol... Det raderar ju ut hela känslolivet! För lite mer än ett år sen, jag blev kär i en tjej o vi blev tillsammans. Men sen dalade känslorna, klart jag tycker om henne, men hon gjorde slut p.g.a. att känslorna var borta. Jag vet att jag är en fjant, men minns knappt hur det är o vara kär...

Jag tog inte det särskilt hårt, o förstår henne till 100%. Jag vet inte vad som hände... Vi är i.a.f. fortfarande goda vänner.

Jag vet inte hur jag skulle reagera på om någon närstående skulle dö. Är rädd att jag inte reagerar alls, o bara blir helt kall...

Livet är tyvärr ingen dans på rosor! Men svängningarna är så abrupta numera.

Mitt känsloliv är helt klart dämpat, har jag sargat om här förut. Och jag tror det är medicinen som är den stora boven tyvärr.

Har inte haft varken skratt- eller gråtattack sen jag började med Invegan.
Men medicinen är iaf effektiv mot positiva symptom.

Jag har blivit en mörk personlighet med eventuella negativa symptom! Jag känner ingen kärlek just nu utan mest förakt! När jag blandar mig med människor jag inte gillar blir jag stressad först och sedan känner jag bara lugn! Jag skulle kunna sopa bordet rent bokstavligt från mat och dryck om jag är på dåligt humör! Jag visar lätt vilka jag gillar och vilka jag inte gillar! Är så trött på präktiga släktkalas och vill inte närvara! Jag kan lätt slå ngn på käften om det bara vore lagligt! Är trött på människor som vill leva ut sin prestige och tala om hur bra dom har det på sitt jobb! Det får dom absolut göra men det finns så mycket ego i samhället där man inte släpper fram varandras kunskaper, utan det är oftast jag, jag, jag!