När man mår dåligt

Ja, det går ingen nöd på mig.

Ser du dig själv som en självständig människa idag Geta? Du är väl inte beroende av en God man eller boendestöd

Jag mår inte riktigt bra. Viska drar, men det är inte sunt att hänga på ett så sjukdomsförknippat ställe. Jag tror jag måste lämna fältet fritt för er som mår bra av det.

Men man är så utsatt av att bo ensam, även om gemensamma boendet är bra.

Jag skulle ha en fungerande hobby. Som jag orkar med.

Saknar släkt och vänner, förut klarade jag det bättre, vet inte vad som hänt.

Är ju 62 och ett halvt nu, jag har börjat känna mig skröplig. Men får vara nöjd - folk har ju sådant som diabetes och en kompis som dog av hjärntumörer hade det nog jobbigt.

Jag beklagar mig aldrig för någon och jag tror det beror på att min mamma och hennes systrar gnällde mycket. Jag tyckte det var jobbigt och gör därför inte så själv. Jag har aldrig ringt någon när jag mått dåligt utan klarat krisen själv. Kan bero på att mina föräldrar hade svårt att klara av sina egna liv.

Drummer,

Ja, jag är en ganska självständig människa.

Min pappa var jordbrukare. Han hade också varit bilmekaniker. Det var alltid något som bekymrade honom. Antingen var det vädret. Det kunde vara för blött eller för torrt. Eller också var det bilen eller någon maskin som gick sönder. Då fick han grunna. Sedan hade vi inte så mycket pengar men det gick ingen nöd på oss. Men vi hade massor av äldre släktingar som blev sjuka och dog. Det var ofta min mamma som fick ställa upp då.

Jag lärde år 2006 känna en kille, vi var inlagda samtidigt. Honom kan jag faktiskt ringa och prata sjukdom med, fast jag gör det inte/sällan. Nån som lyssnar känns viktigt för mig.