Röster - en dialog eller monolog?

ok.

Såg ett program för ett tag sen om en läkare som hörde röster. The Doctor who Hears Voices eller något åt det hållet. Han förespråkade iaf att man skulle lyssna på rösterna och försöka förstå sig på dem och inte försöka medicinera bort dem. Jag vet inte riktigt hur klokt det är. Men det var intressant iaf. För om rösterna är tankar, så måste de ju också kunna stillas ner, precis som man kan stilla ner alla tankar.

På samma not, jag har haft kontakt med en Amerikanska som har/hade diagnosen Schizofreni. Hon påstår sig ha botat sig själv genom intensiv meditation. Förvisso vet jag inte vad som stämmer och vad som inte stämmer men hon var ganska seriös och gav ett ärligt intryck iaf. Någon som prövat på det?

Jag har råkat på en del Schizofrena de gånger jag legat inne och de har alltid varit riktigt neddrogade, tyvärr. Men det är en intressant diagnos och jag hoppas verkligen att det inom snar framtid kommer bättre läkemedel eller mer förståelse rent neurologiskt på hur det hela fungerar.

Bipolär är iofs inte heller någon lek, det kan vara ett helvete det också.

Har diagnosen schizofreni men hör inga röster.

Jag har haft röster (dock ej schizofren vad jag vet) och då var det ofta dialog.

Jag hör röster som pratar med varandra. Vid ett tillfälle lyckades jag starta någon sorts dialog med alla röster, men det var så jobbigt och ångestfyllt att jag aldrig har gjort om det.

Mina rösttankar ser jag som osynliga vänner. De kommer fram när jag är ensam och lägger sig i vad jag ska äta och hur jag ska klä mig. I övrigt är de tysta. De har sagt att de kan prata med varann, men det hör inte jag som tur är.

Jag har inte schizofreni, men det jag hört har varit dels att de pratat om mig i timmar i sträck och dels kommentarer och order, tex sa en röst att jag inte fick läsa en viss bok i bokhandeln utan skulle läsa Bibeln istället. Någon hånade mig efter att jag skickats hem från psykjouren (tänkte aldrig på röster då) och nån sa att jag skulle göra någon illa.