Psykos med olika vanföreställningar

I många år har jag räknat mig som psykiskt sjuk men jag
blir avvisad från ställen där psykiskt sjuka ska hålla till.
Hur hänger det ihop? Faller man för åldersstrecket?

Att ha en profil (identitet) är inte helt fel! Det finns skäl att misstänka i vissa fall, att vissa blir utpekade helt oskyldigt att vara inblandad i masspsykos. Det är väl egentligen ren fakta i sig, men de flesta forskare, säger att en sådan känsla alltid är subjektiv som jämförs med andra känslomässiga faktorer, vilket i grunden är ovetenskapligt, förutom en faktor, illvilja. Den finns alltid där vare sig vi vill det eller inte.

Att vara neutral, är heller inte bra!

Vare sig vi vill det eller inte, så påverkas alla av osäkerhetsfaktorer. Ska vi diskutera civilrätt, så bör vi undvika emotionella inputs och se vad vi kan komma fram till på rättslig grund utan att blanda in advokater.

Om jag förstår dig rätt Alternativ, så är psykvården uppbyggd kring chimära frågor? En lektion fick jag idag, att om vi bemöter det okända så kommer dem fortsättningsvis att fortsätta som anonyma att bygga upp sin ideologi på basis av att dem agerar på utanförskap och lockar till sig de osäkra som kanske har en bestämd åsikt i hur sverige ska byggas upp. Då kanske de kommer att stänga ute de som kan bidra med kulturell mångfald.

Maktmissbruk är ett relativt begrepp, såg det i torsdags på inferno, där Anna Odell tog upp frågan kring bältesläggning. Men en tanke slog mig, de som jobbar inom psykiatrin försöker hålla en konsekvent linje utifrån vad de känner till. Lite i skymundan tror jag de försöker nå det okända genom en slavsändare eller en falsk ip-adress?

Dem säger sig inte befatta sig med det smutsiga byket, utan vill införa komedi som människans ideologi.

Det ytliga sammanhanget består av lösryckta fraser, som ska betraktas som enbart ytliga, annars kommer vi aldrig att kunna nå de element som gör livet osäkert för så många.

Geta skrev: I många år har jag räknat mig som psykiskt sjuk men jag
blir avvisad från ställen där psykiskt sjuka ska hålla till.
Hur hänger det ihop? Faller man för åldersstrecket?

Du anses nog som så frisk att du inte behöver någon vård från psykiatrin annat än receptförnyelse. De jag känner med schizofreni och som är i +40 år har heller inte längre någon kontakt med psykiatrin, så de sitter i precis samma sits som du ungefär. Det verkar som fokusen är på nyinsjuknade och som ofta är inlagda.

Nu håller jag inte riktigt med dig Admin, men visst satsar socialpsykiatrin på de unga. Har varit på en invigning av ett nytt gruppboende nu på aftonen, fint och stort men just nu lite opersonlig pga omöblemang. Detta är för de unga mellan 20 och 30 år.

Men vi som är över 40+ har fortfarande problem med att få rehabilitering för de skador som har åsamkats oss, via okunskap om hur vi bör bemötas med respekt. En del av oss skulle egentligen kunna jobba som vårdare, om vi hade varit okända av psykiatrin.

Jag vill inte uppleva att vår erfarenhet ska slängas på soptippen.