Vad säger era röster?

Japp. Jag är finsk.

Röster som uppmanar en att göra saker skall man vara försiktig med, eftersom man ibland kan råka illa ut om man följer uppmaningarna eller hoten. Läkarna kallar sådana hallucinationer för imperativa hallucinationer. Egentligen borde läkarna säga att man skall ringa dem så fort man får sådana hallucinationer, eftersom de kan vara farliga.

Jag berättade för läkaren att mina röster säger att jag inte ska ta medicinen. Men de har slutat med det nu. Det är svårt att stå emot rösterna. De är så sabla intensiva och där står man ensam på natten och ska ta nattmedicinen och då är det bara rösterna och jag. Allt annat slutar att existera.

Yttre röster har jag rätt sällan:
"jag vet att jag är tjock" "hånskratt" som följdes av nåt som var så hemskt att jag inte tänker skriva det, "jag sopar banan med dig när som helst på spinningcykeln", " men du är ju smartare än henne ju", " det finns nånting därinne som jag hatar" personen som jag trodde sa det trodde jag pekade på mig.

Inre röster har jag ofta och det de säger handlar om att jag ska få sparken, att Richard är två personer, att de ser mig från TVn, att jag är en dålig mamma, att jag har gjort någon ledsen eller att jag har skrikit högt eller tittat för argt på nån osv.

Såg ett engelskt program om en kvinna med bipolär, som ibland fick psykoser med röster som uppmanade henne att göra saker. En gång hade hon hoppat från en bro i Themsen för att rösterna uppmanat henne att göra så. Hon blev dock räddad. Hon var gift, men hennes man var inte så engagerad i hennes sjukdom och de hade bestämt att det skulle vara så.

Häromveckan så hände det att mina inre röster sa:

"Och så sätter sig läkaren ner, med anteckningsblocket i hand. Och säger: 'Och hur sade ni att det här började?' "

Jag blev klart imponerad, denna grej kan man ju berätta!

/notwoodstock