Hej
Låt oss säga att TV:n pratar med mig på riktigt alltså en interaktiv TV. Problemet är att gränslösheten är precis överhängande då, och kan upplevas skrämmande. Jag kan känna mig generad över att de ser in i mitt hem och kommenterar vad jag gör och säger. Ibland har jag provat med att göra uttalande i attack med kommentar om vederbörande tvjournailsts klädsel eller frisyr eller finne eller vårta , men det blir man inte vänner av. Men det ger effekt, de kan komma av sig. I alla fall kommer det här bara ungf var 10 år och då kan jag välja att se inspelade program så jag vet att det inte är en interaktiv Avspelning . Eller se på Amerikanska strunt serier ett tag.
Lampor i taket som talar, ja det upplevde jag som inlagd att det kom röster från lamputtaget, det var ett hål där och det var enerverande . Det var på Stormenavd, dit vill jag aldrig igen, värsta stället, med knepiga med patienter som var paranoida i onödan. Istället för att säga "HEJ", tittade de bara på mig och hade telepatiföreställningar och gick iväg. Eftersom jag hade bestämt mig för att det var personalen som skulle hjälpa mig med ångesten och upplevelser , för de hade betalt för det, vilket mina medpatienter inte hade, de hade nog av sitt. Eftersom personalen försvann försökte jag titta lite på tv med de andra två som satt där men fick så mycket ångest att jag blev kräkfärdig och gick. Då trodde de två andra att jag var snobbig för att jag höll mig för mig själv och jag orkade inte förklara. De var jättesura och aggressiva mot mig sedan. Sämsta personalen sämsta vårdstället. Hellre en avdelningen med blandad patientkategori.
I Judendomen finns begreppet ein Mensch. Det strävar jag mot. Utan att tro mycket av vad bibeln säger annat som moralkodex, visioner o önskningar. Men det behövs oxå.
