jag har en förtäljelse. i ungefär 8-9, år. Satt jag klistrad vid tv apparaten. Jag såg på kvällen i 2 timmar.
Hela eftermiddagar gick åt. Jag hade inga hämningar. Jag levde förvisso begränsat för att anpassa, mej,
till ngt som jag var anpassad för. Jag ändrade mig, efter terrängen som erbjöds. Sen fick jag ju sota för det
mång dubbelt. Att jag var tvungen att ställa in mig för att bli accepterad så att säga. Det påverkade hela min
karaktär som i ett långt skede tedde sig själv vidlyftig. Tacksam är en definition som kan inbegripas här är ditt liv.
Live or die. Och passar det inte har Du, tyvärr inget "val" ?? Sen fick jag ju all bördan efter den farsen.
Eller olustig pärs. Man svalde konceptet. Ungefär som ngt parallellt intet sägande "ok" krigföring mot mig och
mitt uppehälle, som person. Man var tvungen tillslut att använda sej av stick spår för att bryta trenden.
Och törnarna de blandat med kvantitetisk grå massa formade, schizofrent jag. I all denna text, inbegriper
en skräck inför medium som tv radio....
