Förföljd? Förföljelsetråden

Jo, jag kan känna mig förföljd när jag är ute och går ensam. Har jag hunden med mig känns det bättre. När jag känner mig förföljd är jag främst rädd för att bli överfallen (våldtagen, misshandlad m.m).

Tidigare har jag varit övertygad om att något gäng ska ta min hund ifrån mig och använda honom som leksak till kamphundar.

Cosmos skrev: Välkommen!
Paranoia är enbart en vanföreställning men för att nå dithän att man faktiskt tror på detta är vägen lång. På vilket sätt är du förföljd? Du får försöka beskriva det närmare.

Tack.

Det började under gymnasiet. Fick för mig att en kille i min klass förföljde mig, vilket jag idag vet med säkerhet att han inte gjorde. Efter att jag misstänkt min klasskompis, vilket pågick i ca 2-3 år så övergick det till att någon annan förföljer mig. Under vissa perioder har jag mistsänkt olika personer, oftast som jag inte ens känner. Ett tag mistsänkte jag en kille som betedde sig avvikande i mitt bostadsområde, något år senare stötte jag på en annan person jag inte ens kände på stan för många gånger, så jag började misstänka honom. Det har lett till att jag själv kartlagt personerna för att ha koll på de. En person som jag mistsänkte följde jag efter för att ta reda på vart han bor, följde honom från centrum ut till en stadsdel långt utanför centrum. Jag har släppt misstankarna mot alla personer jag misstänkt! Men det har övergått till att jag misstänker att någon okänd förföljer mig, som jag inte har namn eller ansikte på.

Förföljelsen mot mig ar oftast kopplad till min bostad. Allt från att jag övervakats, filmats, avlyssnats till att någon mixtrar med saker i mitt hem. Ibland kan det även vara att jag tror att någon förföljer mig på min arbetsplats eller andra platser jag vistas på. Att de är där och jävlas. Flyttar på mina grejer, tar saker m.m.

Det är svårt att släppa vanföreställningar. Du verkar själv förfölja misstänkta?

Admin1 skrev: Välkommen! Det är den vanligaste vanföreställningen att vara förföljd, men ofta försvinner den med antipsykotika. Vilket antipsykotika har du? Effekten mot vanföreställningar varierar mellan olika antipsykotika. Alla är inte lika bra. Oro kan vara ett förstadium till paranoia, så att försöka minska på den. Sedan är sömn viktig för dålig sömn kan öka paranoia. Läs mer om paranoia här:
www.viska.se/sjalvhjalp/oevervinn-din-paranoia

Tackar.

Medicin har inte hjälpt mig så där jättemycket. Har dock inte testat jättemycket mediciner. Men har testat Quatipin eller hur fan det stavas. Tror tyvärr inte att medicin kan bota mig, men man kanske borde testa fler. Jag har en teori om varför mediciner inte hjälper på min paranoia och det är att det grundar sig så långt bak i tiden och har med dåliga erfarenheter att göra. Tror att bedrövliga saker jag varit med om under barndomen förändrat hela mitt medvetande, personlighet och min hjärna. Och att det därför är så svårbehandlat med mediciner. Jag tror att det är mer än bara ett överskott eller underskott av något ämne i hjärnan, jag tror att medvetandet och min personlighet är fundamentalt förändrad.

Geta skrev: Det är svårt att släppa vanföreställningar. Du verkar själv förfölja misstänkta?

Jag har förföljt folk jag misstänker är efter mig. Men inte trakasserat de eller hotat de, inte stört de. Bara tagit reda på vilka de är och var de bor. Varför har jag velat ha koll på de?

Om någon förföljer dig och gör ditt liv till ett helvete så vill du sätta stopp för det, i alla fall vill jag det. Och eftersom jag är fysiskt och psykiskt kapabel att göra det så skulle jag göra det utan att blinka om jag måste. Men jag har aldrig varit nära att skada någon. Jag har mest velat veta vilka de som jag misstänker är, det har känts tryggt, som att jag har allt i mina egna händer. Det har gett mig ro.

Men nu var det många år sedan jag gjorde det senast, det är inget jag sysslar med hela tiden.

Det behövs en om programmering av hjärnan.