Förföljd? Förföljelsetråden

Är man förföljd kan man bli paranoid.

Välkommen hit!

Jag har varit förföljd på riktigt av en människa jag lärde känna på McDonalds han förföljde mej i ett år. Sedan en kvinna som hade oxå en trodde vi var nåt tillsammans som förföljde mej i flera år. Hon skrev brev hotade mej och sa att meningen var att vi skulle vara tillsammans. Hon letade jämt reda på mej i flera år. Polisen gjorde ett skit dom jävla rövhålen. Hon till och med letade reda på mina vänner. Och hotade dom till livet för hon ville ha mej och ville säkra att ingen av dom var min partner. Helt jävla psykopatisk individ

Det var hemskt, men värre var det när jag trodde jag var spion med världsliga information som alla ville åt. Agenter och spioner kidnappa mej, tortera mej till att berätta om informationen för att spräcka Mellanöstern. KBG hade fått upp ögonen för mej redan som barn då dom ville rekrytera mej och SÄPO ville veta mera om det. Ja alla var ute efter mej och varit det hela livet. Sedan hade jag en romans med en KGB agent hos SÄPO! Sedan hade jag uppdraget att rädda världen från ett nytt kalla kriget!


Detta är ett återkommande tema varje gång jag får psykoser! Det var så jävla stressande att idag äter jag hjärtmediciner pga mina förföljelsemanier.

Välkommen! Det är den vanligaste vanföreställningen att vara förföljd, men ofta försvinner den med antipsykotika. Vilket antipsykotika har du? Effekten mot vanföreställningar varierar mellan olika antipsykotika. Alla är inte lika bra. Oro kan vara ett förstadium till paranoia, så att försöka minska på den. Sedan är sömn viktig för dålig sömn kan öka paranoia. Läs mer om paranoia här:
www.viska.se/sjalvhjalp/oevervinn-din-paranoia

Polisen/Säpo är väl lite intresserad av mig då de hittade grejer hemma hos mig som kan användas för terrordåd, o de gjorde en andra husrannsakan för 4 år sen utan att hitta nått. Men det var bara av nyfikenhet jag gjorde sånt. Men är inte bekymrad för det, då jag inte pysslar med olagliga grejer mer.

Men värre är det att med att känna sig iakttagen, men jag vet inte av vem... Som om nån kollar in i min lägenhet, eller satt upp små kameror. Men jag äter Haldol mot det. Känner mig rädd annars. I senare tonåren hade jag en väldig social fobi, som sen utvecklades till ren paranoia, men jag mår bättre nu än då. Nu är jag 40 år.

Jag hade också social fobi i tonåren. Hade jättesvårt att äta tillsammans med andra. I skolan brukade jag ut och spy efter lunchen så jag blev mager som ett streck för hemma blev det ingen middag till kvällen bara någon omelett. Ingen fick reda på det här förrän jag flyttade till Uppsala då jag berättade det för min nya kompis. Sedan försvann det.

Min skoltid var ovanligt problemfri. Blev inte mobbad och hade inte ätstörningar. Behövde inte anstränga mig särskilt mycket för att hänga med i skolan. Kraven tyckte jag var måttliga.