Allt för att lugna nerverna
Jag har vuxit upp med sport. Kickade boll både organiserat och spontant, åkte slalom (nåja, ibland fick jag till svängarna), sprang i skogen (i ett underbart rekreationsområde inte långt hemifrån), tränade styrketräning och fuskade lite i bordtennis. Jag var en renlevnadsmänniska. Var jag inte i skolan höll jag igång med diverse fysiska aktiviteter.
När jag började må sämre rörde jag på mig allt mindre. Sporten kom i andra hand, nu handlade det om att bevara den mentala hälsan. Fysiken kom i andra hand. Jag tog till flaskan. Drack ofta i min ensamhet. Jag som var sundheten själv och gjorde min alkoholdebut sent var snart en fullfjädrad alkoholist. Förändringen var drastisk och värre skulle det bli. I min jakt på lugn och ro från mina demoner vände jag mig till nikotinet. Jag fann att ett par bloss dämpade min oro. Det började i blygsam skala, men snart var jag fast och uppe i ett paket om dagen. Jag hamnade i ytterliggare ett missbruk.
När jag väl fick kontakt med vården förvägrades jag insomningsmedicin. Det gick inte för sig enligt vården att berusa mig samtidigt som jag stod på vissa mediciner. Nåja, spriten hade mig i sitt grepp, så det bekom mig inte. Dessutom frövägrades jag länge ångestdämpande medicin eftersom jag drack...och ångest hade jag. Den yttrade sig i att jag fick svårt att sitta still, jag blev hemskt rastlös. Vidare sköt mitt blodtryck i höjden och jag andades i snabb takt med grunda andetag. Ångesten kom att bli min värsta fiende.
" title="Cool" /><!-- s8) --> 
