Jag har slutat att ta min medicin

Tack för stödet!
Snart 5 veckor har gått utan någon neuroleptika, och jag mår fortsatt bra.
Jag hittils inte upplevt något psykossymptom eller liknande, det jag känner är att jag blivit piggare och fått mer ork att göra saker. Medicinen gjorde mig lite mindre kvicktänkt, om man säger som så.

:rolleyes:

Det som kvarstår för mig nu, är en mycket viktig sak, som jag tror påverkar hälsan väldigt mycket för oss alla. Nämligen att börja motionera och äta/sova regelbundet. Samt ha något att "sköta om" i vardagen.
Komma ut och träffa folk, känna sig behövd och nödvändig. Att ha någon att dela tankar och känslor med.

Ha det så bra alla!

Hej!

Roligt att höra att du mår bra. Motion och rikligt med sömn är viktigt. Jag tror själv att riklig sömn är viktigare än motion. Jag brukar motionera genom att promenera 2 timmar per dag. Det är också bra för att hålla vikten på en normal nivå.

De, som kan ha skäl att diskutera att sluta med medicinering är de som inte haft symptom på flera år. En annan grupp som kan pröva sluta är de som haft psykossymptom kortare tid under en månad för de kan kanske vara feldiagnosticerade för psykossymptomen skall pågått i minst en månad.

Hej!
Helt rätt, kroppen utsöndrar dessutom ett ämne (kanske flera?) när vi motionerar som gör att vi mår bra, kroppens naturliga endofiner tror jag det heter.

Jag valde att avsluta min medicinering pga att jag hela tiden misstänkte att jag blev feldiagnosticerad. Själva anledningen till att jag började må dåligt, hade med yttre påverkan att göra, och inte förknippat med någon varaktig/återkommande psykossjukdom. Detta är vad jag berättade för min läkare, och han trodde inte helhjärtat på mig till en början, men nu när han träffar mig så pass regelbundet, så har han ändrat uppfattning och instämmer med mig.

Har man en sjukdom som gör att man måste ta mediciner för att kunna hålla sig frisk, så ska man absolut fortsätta med dem. Jag hoppas inte att någon misstolkar mitt inlägg som en uppmaning att sluta med sin medicin, får så var det inte menat.

Ha en fortsatt bra dag!

Ja, du har rätt det är endorfiner, men jag tror också att faktorer som "reparerar" skador i hjärnan också frisätts. I alla fall påstod några forskare i Göteborg det.

En del kan nog tolka ditt inlägg som en uppmaning att sluta ta medicin. Läkare brukar vara känsliga på den punkten, samtidigt som de kanske är mindre framgångsrika på att förbättra läkemedelsintaget hos sina patienter. Normalt gör de inte särskilt mycket på denna punkt.

Men det verkar som de flesta med schizofreni inte medvetet upphör med medicineringen utan att det beror på glömska dvs dåligt minne. Det prospektiva minnet verkar också sämre t.ex. man vet att läkemedlet skall tas kl 19, men kl 20 så tror man felaktigt att man gjort det fast det inte alls är så. Orsaken är att man blandar ihop så att planerade händelser har ägt rum fast det inte har gjort det.

Det har alldeles nyligen kommit studier, som kommit fram till det.
www.viska.se/index.php/nyheter/1 ... n-gloemska
Man anser därför att åtgärder för att kompensera för det dåliga minnet bör sättas in som doseringshjälpmedel t.ex. dosetter och Apodos.

Kraven på tvångsåtgärder kanske egentligen orsakas av brist på doseringshjälpmedel vid användningen av antipsykotika. Ett annat sätt att förbättra minnet kan vara att träna det. Jag skulle gissa att det kan bli ett hett forskningsfält.

Den viktigaste orsaken till det ökade välbefinnandet då man upphör med anti-psykotisk medecinering, är att denna blockerar hjärnans eget belönings system.

Lycka till. Jag hoppas att det bara var en fel diagnosticering, ty enligt professor Sten Levander är schizofreni livslångt.

Det är rätt att särskilt de gamla typen av antipsykotika blockerade belöningssystemet i hjärnan, särskilt i höga doser, som dessutom ofta gav depression. Jag vill minnas att de nya atypiska medlen enligt sin verkningsmekanism skall ha en mer gynnsam effekt i detta avseende, då de indirekt kan stimulera dopaminaktiviteten i frontalloben.

De nya dopaminstabiliserarna t.ex. aripiprazol (Abilify), som snart kommer, borde normalisera belöningssystemet också. De har alltså en "belönande " effekt.

Professor Sten Levander erkänner själv att inte alla psykiatriker delar uppfattningen att schizofrenin är obotlig. Majoriteten anser nog att återhämtning kan ske. Professor Johan Kullberg kallar Levander för neo-Kraepelian. Kraepelin definierade schizofrenin 1896 och den ansågs då leda till en stadig försämring (fel!) och dessutom de som till frisknade ansågs då vara feldiagnosticerade. Professor Levander har ganska exakt samma uppfattning.